Pax et Plenus

Rödhalsade larvspinnare och andra färgglada vänner

2009-07-11T10:29:00.005+03:00

Efter att hela vintern och våren ha sysslat och pysslat i trädgården och inomhus i stort sett på tumis känns det härligt att ta emot den flodvåg av besökare som alltid hittar till oss under sommaren. Här nedan ser du några färgglada exempel:

Sommarlov!

2009-06-27T01:39:00.002+03:00

Nu har semestern börjat. Det känns skönt. Jag tror att det också kommer att betyda en liten paus i mitt även hittills sporadiska bloggande. Njut av sommaren!

Blixtar och dunder

2009-06-14T22:39:00.002+03:00

Efter bastun bänkar jag mig på farstubron. En tyst spänning råder, naturen väntar på sitt kvällsbad. Av mörka moln och det muller jag hör någonstans sydost om torpet att döma blir det ingen lång väntan.

Allt och alla väntar.

Det kommer ett sms från en kompis i stan som berättar att han ställt in kvällens krogrond på grund av skyfall.

Nästan samtidigt slår de första stora dropparna mot skifferstenarna på gården.

Och plötsligt brister alla fördämingar. Regnet öser ner och drar en ridå för kvällssolens sista strålar i väst.

Men skådespelet tar ingalunda slut. Tvärtom. Åskan är här. Och blixtarna. Helt hänförd av det magiska under framför mig drar jag mig till slut in i torpets trygga värme. Men ännu efter att jag lagt mig ser jag blixtarna bakom slutna ögonlock.

Det blev alltsomallt 45+ millimeter under natten.

Ishelgonens strypgrepp

2009-06-10T15:23:00.001+03:00

Det förefaller som om ishelgonen (Mamertus, Pankratius, Servatius och Bonifatius) är sena i år. Enligt traditionen förknippas dessa kylans trädgårdsmästare med kallare väder i slutet av maj. Nu har vi haft flera frostnätter, som istället för små nypor tagit strypgrepp om trädgårdens nya liv. Synd är det om dahlior, t.o.m. lupinerna (som överlever det mesta) har tagit stryk. Att sen också de små fågelliven ska släckas av all kyla, regn och rusk känns helt orättvist.

Och vi som med blod, svett och tårar trälat hela vintern i saltgruvor och stenbrott har minsann förtjänat sol och värme.

Dripp dropp, dripp dropp

2009-06-04T22:36:00.003+03:00

Det regnar och jag vet att jag inte borde, men kan ändå inte låta bli. Jag sitter och suckar över att jag inte täckte över veden, som ligger under bar himmel och försöker torka. Då jag kommer fram till torpet imorgon kommer veden att vara sur och regnet slut, åtminstone för den här gången.

Men alltid för regnet med sig något gott också. Vi planterade dahliaknölarna i söndags och nu får dom dra i sig friskt regnvatten som blandats med Kekkiläs hönsgödsel.

Mina kolleger sitter och suckar över att detta är finsk sommar. Ifjol lär det också ska ha regnat mest hela tiden, men det kommer jag inte alls ihåg. Och jag tror inte alls på min kollegas påstående om att jag har selektivt minne. Åtminstone precis varje gång vi hade gäster på torpet var det fint. Så jag räknar med ett likadant arrangemang i sommar.

Ibland är ibland en sanning med modifikation

2009-05-25T21:58:00.005+03:00

Då vi förhandlade om köpet av torpet hösten 2006 så nämnde säljaren - i förbifarten, antagligen i en bisats - att tackan i gästrummet ibland inte drar riktigt så bra som den borde. Ibland är ibland en sanning med modifikation. Den tackan ryker nämligen alltid in. Det bara inte går att elda i tackan utan röklukt i salongerna. Men nu är det ändring i sikte.

Jag tog nämligen till släggan i fredags och nu är 95 procent av tackan ute på gården. Resten sitter fast så hårt att det behövs mer än en slägga för att få loss hålteglen som murats med cement. Muraren var och inspekterade sitt nästa projekt och sade att han aldrig använder håltegel eller det slags cement som använts här. Nåja, om en vecka är också de sista teglen på väg till en soptipp.

Och före midsommar borde vi ha en ny plåtugn med renoverade luckor från Byggnadsapoteket i gästrummet. Här nedan finns en bild på tackan som den såg ut, samt en andra på det som är kvar. Efter midsommar postar jag en bild på plåtugnen.

Var går gränsen mellan vår och sommar?

2009-05-20T08:38:00.002+03:00

Sommaren är här. Svalorna sjöng sig själva mot skyn i morse. Och finsk folkvisdom vet att svalorna ej anländer före sommaren ("pääskysestä ei päivääkään"). Och ändå känns det som om det inte kan vara sommar då t.ex. studenterna ännu ej fått sina vita mössor. Och till semestern är det ännu en månad.

Det var tur att jag kom mig för att klippa gräset på torpet åtminstone en gång i våras, alltså på söndagen. Det hade nog gett ett väldigt slappt intryck om jag väntat med gräsklippningen till sommaren. Inte för det, gräsklipparen är nyservad så det var kul att klippa. Speciellt som man inte efter vintern behövde hålla på halva söndagen med att försöka dra igång rackeriet.

Nåja, det finns mera gräs att klippa då vi åker till torpet över helgen.

Med oss har vi backluckan full av plantor. Bl.a. zinnia och jag vet inte vad allt. Min sambo har förresten gjort upp en lista över alla växter som vi har i trädgården. Det blev flera hundra arter. Om någon ännu kunde översätta den för mig så visste jag vad som växer i rabatterna. De finskspråkiga namnen säger mig inte så mycket.

Hitta dig själv i trädgården!

2009-05-06T21:58:00.004+03:00

Världen är full av reklam. Mer än 99 procent är bara bajs, men då och då stöter man på reklam som är direkt supercool. Jag vill lyfta på hatten för Kekkiläs tv-reklam med sloganen Löydä itsesi puutarhasta. Hitta dig själv i trädgården, alltså.

Du kan själv kolla in den världsvane äventyraren som är mer eller mindre uttråkad tills han hittar sig själv i en trädgård. Se reklamsnutten här!

Jag är han! Jag känner samma spirande intresse, glädje och entusiasm som han då jag anländer till mitt eget torp och tun.

Och jag tror att många fler kan identifiera sig med äventyraren i dagens hektiska samhälle. Det hör liksom till att man ska fara och flänga även om man allra helst bara vill sticka fingrarna djupt ner i en bördig doftande varm mylla...

Äntligen maj!

2009-05-03T22:24:00.003+03:00

Veckoslutets saldo är trötta armar och massor av staplad ved. Utöver det har jag njutit av våren. Suttit i solen, grävt i rabatten och besökt lördagstorget i Ekenäs.

Glad Valborg!

2009-04-29T17:28:00.002+03:00

Jaha, nu märker jag att det är en evighet och fyra minuter sen jag skrivit sist. Mest beror det nog på att våren hittills har gått ut på rutinsysslor som att försöka få all 15 kubikmeter färdigklabbad ved staplad till tork. Eller att krata och krafsa i trädgården.

Dessutom ska jag här medge mitt misstag från förra sommaren. Jag målade storstugans golv med linoljefärg, men insåg inte att jag borde ha vaxat det färdigmålade golvet. Följden var att all smuts fastnade och det var ett riktigt slitjobb att hålla golvet rent. Alltså målade har jag nu målat golvet pånytt med två lager Tikkurilas Permo golvfärg. Kulören är densamma.

Jag har också gått och väntat på lite regn, faktiskt. Vi har nämligen en rishög som heter duga som väntar på att eldas upp. Förra helgen var det dock några fastighetsspekulanter som flög omkring och försökte hitta ett bo i rishögen, så jag får passa på och kolla om det finns några fågelbon i rishögen före jag tuttar på.

Till Valborg flyr jag staden för torpets lugn och ro - alltså långt bort från alla retrokommunistiska kampsånger, som jag av någon anledning inte alls tilltalas av. Glad Valborg!

Tofsviporna och tranorna har anlänt

2009-04-09T22:29:00.004+03:00

Våren är här. Förra helgen kunde jag redan glädja mig över tofsvipans gnälliga diuvitt-vit-vitt-diuuvitt ute på åkern. Ännu sent på kvällen då jag gick ut för att beundra det vackra månskenet hörde ja viphanens spelläte. Och på söndagen observerade jag att våra tranor hade återvänt. Jag hoppas att dom häckar nära oss igen i sommar.

Trots att våren inte har kommit riktigt lika långt i den delen av Raseborg där vårt torp ligger som den har t.ex. i Hangö så är det helt tydligt att gullviva och diverse lökväxter otåligt väntar på värmen. Lika otålig är min sambo som grävde upp rabatten utanför köksfönstret i måndags. Det är också den enda rabatten ur vilken tjälen redan gått.

Själv gick jag snuvig omkring och noterade det ena och andra som borde göras.

Summary in English: Spring has sprung. I have a cold. The "permafrost" has left the flowerbed right by the house, allowing for my spouse to widen it this early in the season. We visited Hanko last weekend, where crocuses etc. already bloom. Soon they will at our place too.

Choosing my religion

2009-03-30T17:28:00.003+03:00

Veckoslutets väderlek var blött och slaskigt. Istället för att stapla ved på landet som det var tänkt kom vi hem tidigare. På söndagen gick vi till Kiasma och såg Marita Liulias utställning Choosing My Religion. I utställningen avbildar konstnären sig själv som en representant för de största världsreligionerna. Hon har i Kiasmas femte våning lyckats skapa en intim och sakral stämning - redan det en bedrift i den annars så kala, kalla och vita salen.

Många är de tänkvärda och djuplodande iaktagelser om spiritualitet som besökaren erbjuds. I gästboken skriver en anonym besökare att hon besöker utställningen redan för tredje gången, mest för att njuta av stämningen.

Djupaste intryck gjorde en videointervju med konstnären. Hon berättar att hon under arbetet med denna utställning insåg att det inte räcker att ha de 9 största religionerna som utgångspunkt för utställningen. Det finns nämligen en tionde religion som ingår i alla andra religioner och kulturer. Animismen. För oss finländare betyder detta i praktiken att vi dyrkar träden och skogen. Och hur sannt är inte detta.

Jag var ledsen över att åka hem från torpet ett helt dygn tidigare än planerat. Nu inser jag att jag på Kiasma kom närmare något som finns inuti mig själv än jag någonsin lyckats tidigare. Det är vad jag kallar en religiös upplevelse.

Vårstämning

2009-03-25T21:31:00.005+02:00

Jag väntar på våren. Visst har dagarna blivit längre och Helsingfors gator är redan dammiga (=säkert vårtecken), men jag väntar på värmen och på att växtperioden ska börja.

Under tiden ser jag framemot ett långt veckoslut på torpet. På agendan har jag 15 kubik färdigt klabbad ved som borde staplas. För att jag ska kunna börja borde jag få undan en del av den gamla veden först.

Här kommer några stämningsbilder som berättar vad som är på gång just nu:

Vi klipper ner gamla pelargoner och tar till vara på skotten.

Än så länge är det narcisser inomhus och i kruka som gäller.

Lovsång till Pryltorget

2009-03-24T21:15:00.003+02:00

Tack vare en synnerligen förtjusande dam i Esbo och Hufvudstadsbladets Pryltorg har jag nu en ny madrass som passar farmors säng som hand i handske! Och trots att jag betalade några tior för madrasserna känns det som om jag har gjort ett kolossalt kap.

Jag hade redan varit inne på Etola och tittat på skumgummimadrasserna, men inte köpt någon. Naket skumgummi är otäckt och jag bara inte ville ha en skumgummimadrass ens i gästsängen. Då jag sen såg annonsen för två tagelmadrasser på Pryltorget i Husis så tänkte jag att det kunde vara värt en tio minuters bilresa ut till Esbo. Och det var det.

Tagelmadrasserna är i perfekt skick och storleken är helt perfekt. Och vilken tur att jag köpte båda madrasserna för sängen är ganska djup. Till slut kan jag bara konstatera att Pryltorget är bäst. Läs Husis den första lördagen varje månad och du kan hitta precis det du letat efter! Det enda som är mindre än perfekt är att jag är 10 cm för lång för sängen. Därför står den också i gästrummet.

Ljushuvuden och islyktor

2009-02-23T08:39:00.004+02:00

På bilden ovan finns en islykta. Dess födelse var ej planerad. Tvärtom.

Islyktan har kommit till i bastun. Jag (eller kanske min sambo?) har nämligen i något skede glömt att tömma grytan. Trots att grytan inte var helt full så var jag säker på att den spruckit då jag först såg isen. I det här skedet började jag fundera på vad det egentligen var som fysikläraren Karlsson lärde oss i högstadiet. Vatten som fryser utvidgar sig. Eller var det så att is som smälter utvidgar sig? Karlsson brukade domdera att vi som är dumma i skallen (och inte följer med lektionen) kommer att lida av vår egen dumhet. Jag var nästan beredd att medge förlust, strö aska i håret, och ringa Karlsson för att be om ursäkt för att jag inte följde med på hans lektion.

Men om vi en gång förlorat grytan så kunde det väl inte skada att försöka få bort isen. Vad som helst är bättre än att isen smälter och smältvattnet rinner ner i askan och vidare ut på golvet för att söla ner hela bastun med askvälling.

Jag hackade isen med en liten yxa mycket försiktigt tills jag kom fram till vattenfickan som satt fast i isen. Därefter tömde jag fickan med en pappersmugg. Tanken var att jag skulle få ett handtag att lyfta upp isen med, men det var ett dödfött försök. Ingen orkar lyfta 40+ liter is ur en djup gryta, speciellt som isen har frusit fast i grytans något ojämna kanter. Jag var tvungen att sätta eld under grytan och hoppas på att få ut isen innan allt smältvatten rann ner i spisen och ut över golvet.

Jag har nu lärt mig att alla glömska dumskallar inte bestraffas med en gång. Åtminstone verkar vår gryta hålla vatten. Ganska snabbt fick jag ut isklimpen ur grytan. Då jag ställde den på en stubbe utanför bastun insåg jag genast att den blir en fin islykta. Ännu hinner man tända ljus i lyktan innan våren är här.

Blogginlägg anno 1799

2009-02-18T20:52:00.002+02:00

"Frost och storm som dock mot aftonen tycktes minskas. Ännu var nog att bestyras med Rummens i ordningssättande, hvarför jag sydde blått och hvitt cattun på 5 stolar uti blå rummet hvilket utom annan städning var hela mitt arbete. Garderoben röjdes till en del. I stora Salen upspikades Takpanel", skriver Märta Helena Reenstierna, eller Årstafrun som hon är mera känd, den 18 februari 1799.

Årstafruns dagbok finns på Nationalmuseum i Stockholm och publiceras nu på www.antikochauktion.se. Jag läste dagboken - eller åtminstone långa utdrag ur den - för något år sen och det gör mig glad att se hur Nationalmuseum och Antik & Auktion nu gör denna förträffliga dagbok tillgänglig för en bredare publik.

Årstafrun skrev sin dagbok i 46 år. Jag tilltalas mest av hur relevanta många av hennes observationer känns ännu idag. Och visst är det intressant att få läsa om hennes möten med Carl Michael Bellman, hennes kommentarer om väder och vind. Jag kommer speciellt bra ihåg en dagboksanteckning om hur man i början av 1800-talet ställer till med höbärgningskaffe för tiotals personer.

Dagboken finns i nytryck och flera olika upplagor, men om du inte har tillgång till den så är 1700-talsbloggen ett bra substitut: Åstafruns blogg

Undehåll gräsklipparen nu

2009-02-10T21:10:00.005+02:00

Efter att ha varit i nånslags vinterdvala är jag (och vintersolen!) nu tillbaks med fler idéer om blogginlägg än någonsin. Så i bästa fall kommer det att ha varit bra med ett litet uppehåll.

Efter två somrars gräsklippning insåg jag i höstas att vår gräsklippare behöver servas. Vilket inte är att undra på så som vi har farit fram och klippt gräs där ingen klippt förut. Vi har utvidgat gräsmattan genom att helt enkelt skuffa gräsklipparen över land och mark som tidigare varit slybevuxen äng, optimistiskt räknat med att marken nog jämnar ut sig efter hundra klippningar.

Lyckligtvis har jag tidigt börjat vidga mina perspektiv till en för mig helt ny värld under gräsklipparen. Jag ska väl hitta nån som före det är dags för första gräsklippningen i maj vet vad som ska göras. Visst förstår jag att bettet ska vässas, men inte så mycket mer än så. Men jag har engagerat en mökkitalkare (inhyrd hjälp, som specialiserat sig på att göra sånt som urbana torpägare inte orkar, vill eller kan) att hjälpa mig med vedklyvningen. Han undrade redan om jag inte ville göra kontrakt om gräsklippning för sommaren, vilket jag inte ville. Men jag kan kanske testa om han kan det här med gräsklippare...

Om du inte har en gräsklippare så kan du åtminstone passa på och föra din cykel på service just nu. Då slipper du vänta senare i vår då alla plötsligt vaknar samtidigt.

Gott Nytt År!

2008-12-29T14:48:00.005+02:00

Vi går mot årets slut. En återblick bekräftar att året har varit fullt av mycket arbete men även sköna lata stunder på torpet. Vi har nu haft torpet i lite över 2 år, vilket känns som en väldigt lång tid. Kanske känns det som en lång tid eftersom vistelsen på torpet har gett så oerhört mycket. Jag bläddrade bland bildfilerna på datorn och insåg att vi har material för en hel bilderbok, nu gäller det bara att börja skriva en lifestyle-bok om torpliv. Jag har förstått att sådana böcker säljer bra. Dessa bilder tog jag söndagen den 28 december 2008:

På sätt och vis känns det samtidigt som om vi haft torpet ett mycket kort ögonblick, en bråkdel av en livstid. Såhär vid årsskiftet känns just detta mest som ett löfte. Mina nyårslöften är två till antalet. För det första ska jag njuta av mitt torpliv ännu mer än i år. Och för det andra lovar jag att övernatta på torpet flere gånger än vi hunnit med i år. Om nån vill gissa hur många gånger vi övernattat på torpet i år så kan man göra det genom att lämna en kommentar nedan!

Till slut vill jag önska dig ett riktigt Gott Nytt År 2009!

Julstök

2008-12-07T20:51:00.003+02:00

Alla förbereder julen. För mig räcker det med god mat, ljus och några vackra julblommor. Dessa vackra julblomster står och väntar på nya hem i växthuset på handelsträdgården Hagalandet i Ingå.

Proveniens Paasikivi

2008-11-25T17:36:00.005+02:00

Nu ska jag infria mitt löfte och berätta vad Alli Paasikivi har med vårt torp att göra.

Inte så mycket egentligen, men sängen i gästrummet har tillhört henne. Min farmor Laina Julia ärvde sängen av sin syster, som i sin tur hade fått den av ingen mindre än Alli Paasikivi. Min farmors syster arbetade i tiderna för fru Paasikivi och fick enligt familjesägnen sängen i avskedsgåva då hon slutade arbeta på någonslags pensionat eller konvalescenshem som fru Paasikivi lär ska drivit eller åtminstone stött. Om jag räknar rätt borde detta ha hänt i början av 1950-talet, d.v.s. ungefär i samma tider som familjen Paasikivi avstod från Jukola, sitt andra hem i Kervo. Kan sängen ha stått på Jukola?

Efter min farmors död stod sängen tom i trettio år i hennes sovrum, alltså i min fars barndomshem. Nu har sängen (med en del andra ärvda möbler) fått ett nytt hem hos oss på torpet.

Sängen är mahognyfanerad, eller fanerad med något som ser ut som mahognyimitation. Den förskönas av diverse svarvade detaljer och skickligt utskurna rosenkrusidullor. Men särskilt praktisk som möbel är sängen inte. Den är tillverkad i en tid då resårmadrasser var ett okänt begrepp och idag är det väl ingen som vill sova på ett halmbolster. För att åstadkomma en madrass med rundade hörn som passar sängen är det nog formskuren skumgummi som gäller. En ordentlig bäddmadrass ovanpå behövs också. Men var får man tag på skumgummimadrasser? Nån som vet?

Virkat sängöverkast som bäst passar i chehovska rum fick jag i present av en släkting, som nog tyckte att jag dragit på mig besvär då jag tog emot sängen. I varje fall, gästrummet får nu heta Allis kammare.

Efter stormen

2008-11-16T16:24:00.005+02:00

Vi skulle alls inte ut till torpet detta veckoslut, men bestämde oss att trots allt åka ut. Mest åkte vi för att kolla hur förra veckans storm farit fram på torpet. Av resultatet ser du att det vi igen får kalla in mannen med motorsågen. Det känns lite tröttsamt att igen vara tvungen att hugga ved, men vi får väl skylla oss själva då vi låtit hugga så stor del av träden som skyddat mot vinden.

Fast så småningom börjar väl alla gamla träd vara fällda och fallna. På torpets västra sida och uppe vid bastun finns ännu några björkgamlingar som ska fällas innan de ger efter för en höststorm. Men de får stå kvar tillsvidare.

Före och efter

2008-11-13T20:20:00.005+02:00

Nu har jag skrivit om vår tamburrenovering i flera repriser sen starten i mars. Nu då golvet äntligen är målat kan jag publicera bilder på tamburen före och efter renoveringen. Precis som i trendiga inredningsmagasin.

Så här såg det ut innan vår duktige snickare rev ut den gamla tamburen. Väggar och tak var i lackat trä. Den lilla skrubben i bakgrunden hade torpets tidigare ägare byggt som något slags påttrum.

Och så här ser resultatet ut idag. Den orangea dörren avslöjades bakom påttrummets vägg. Renoveringen återställde med andra ord den ursprungliga rumsfördelningen, man kan igen gå runt hela nedre våningen utan att hamna i en återvändsgränd. Då vi en dag får sovrummet och förmaket renoverade så ska alla dörrar i nedre våningen renoveras. Tills dess är den orangea dörren en påminnelse om att alla ytor i torpet en gång haft sjuttitalsfärg. T.ex. har spisen i storstugan en gång varit mörkröd, dörrkarmarna klartgröna och tamburgolvet mörkblått. Jag gissar att storstugans mörkbruna textiler (som den tidigare lämnade kvar) är från samma tid.

I mitt nästa blogginlägg skriver jag om Alli Paasikivis anknytning till torpet. Jag vet att ni dööör av nyfikenhet, men tyvärr får ni hålla er tills jag har fixat en bild för att illustrera inlägget. Ha det gott!

Lästips

2008-10-19T18:47:00.003+03:00

En stor del av löven har vi ren krattat upp runt rabatterna och lagt på hög på komposten, men en del håller fortfarande fast vid kvisten ur vilken de en gång fötts. Dagarna blir kortare och i takt med att trädgården vissnar blir våra fyrfota vänner allt mindre kräsna. Nu duger till och med lupinbladen åt hjortarna, som gjort sitt bästa för att mumsa i sig allt som inte är fastspikat eller bakom galler.

Jag förstår att man inte är särskilt kräsen då man är hungrig, men det som stör mest är ovanan att bita av vissa växter bara för att spotta ut den. Lär som sig aldrig?

För mig var veckoslutet välkommen avkoppling. Jag har haft lite strul med ryggen, vilket begränsade veckoslutets sysslor. I gengäld fick jag ligga framför brasan och läsa. Just nu läser jag Vinterstaden av Arnaldur Ingridason.

En svensk kollega tipsade mig om Stieg Larssons Millennium-serie. Jag sträckläste Män som hatar kvinnor, men bestämde mig för att spara Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes. Det var ett svårt beslut eftersom den första delen var kolossalt spännande.

På nattduksbordet har jag också Margaret Atwoods Alias Grace samt An Instant of the fingerpost av Iain Pears. Av Pears' bok har jag läst nästan hälften. Den är en slags historisk detektivroman, full av spänning och mysterier. Speciellt på torpet är det kul att krypa upp i sängen med en spännande bok medan tackan sprakar bredvid och mörkret tätnar utanför. Oslagbart recept. Rekommenderar.

Mot pelargonvinter

2008-10-03T20:32:00.003+03:00

Med hösten avtar också verksamheten på torpet. Vi har redan gjort vissa förändringar inför vintern. Den synligaste är kanske förvandlingen i gästrummet. Där har vi nämligen inkvarterat våra pelargoner för övervintring. Det betyder att vi inte kommer att värma upp rummet för övernattande vänner. Temperaturen hålls däremot konstant på ca 5-8 grader och pelargonerna får stå ljust. Senare får kanske pelargonerna tilläggsljus med tajmer.

En del av pelargonerna har vi lyft in som sådana. Av de flesta har vi dessutom planterat skott i egen kruka. På så sätt ökar vi chansen för övervintring. Eftersom vi ännu är nybörjare och glada amatörer så är åtminstone jag lite osäker på hur väl jag kan se till att pelargonerna inte torkar ut eller får för mycket vatten.

Hösten får komma

2008-09-15T17:10:00.003+03:00

Det är dags att släppa det krampaktiga taget om sommaren. Jag medger att jag har försökt hålla kvar sommaren, men nu får hon dra åt samma håll som tranplogarna över våra huvuden. På sätt och vis kommer hennes avfärd som en välkommen lättnad också. Inte minst för att jag hela sommaren har gått och väntat på ett tillfälle att måla tamburgolvet. Men med den mängd gästande fötter som det golvet har sett de senaste månaderna har ett målningsprojekt inte varit att tala om.

Men nu är golvet målat en första gång. På grund av de gamla golvtiljorna varit mörkblå och gröna (inte mitt val) så blir jag säkert tvungen att måla åtminstone i 2-3 omgångar till.

Sommaren har infriat sina löften, så det är nog inte enbart på grund av tidtabellen för mina målningsprojekt som jag välkomnar hösten. Jag har inga fler förväntningar utan är nöjd med sommaren om gått. Trots det fram till igår omålade golvet har jag överlag kommit längre i mina diverse projekt än väntat. Och dessutom har vi översköljts av inspiration, börjat och slutfört sånt vi egentligen hade tänkt vänta med. Och sommaren var fin. Vårt torp ligger i zonen lagom, så jag kan inte skriva under påståendet om att det bara skulle ha regnat hela tiden. Det har varit precis rätt.

Dessutom är det lätt att se framemot höst och vinter då jag vet att vi inte har lika stora projekt framför oss som förra vintern. Visst ska några träd fällas, men det handlar om 5 stycken istället för 50.

Svart måndag

2008-09-01T22:58:00.007+03:00

Man tar ofta för givet att man kan kontrollera saker och ting, åtminstone om man är noggrann och gör saker och ting enligt konstens alla regler. Som trädgårdsamatör (proffs också!) får man dock finna sig i att inte kunna kontrollera allting. Trots suverän planläggning och precis exekution går det inte alltid som man vill. Det gör åtminstone mig lite ödmjuk, vilket säkert är helt sunt.

Men idag gjorde naturens nyckfullhet mig även väldigt ledsen. Vi var på torpet igår och efter jobbet idag åkte vi igen ut på en blixtvisit. Det var väldigt nedslående att konstatera hur nattfrosten hade farit illa med våra dahlior. Just som några av de finaste dahliorna börjat blomma så omintetgörs en hel växtperiod över en natt.

För jämförelsens skull här en bild på hur dessa vackra orange dahlior såg ut så sent som dagen innan:

Äntligen stinker min suckulent!

2008-08-29T11:35:00.005+03:00

Min askaktus har jag haft i flera år. Nu blommar hon för första gången. Går man nära luktar det ruttet kött, vilket är asigt. Men de ludna kronbladen är väldigt vackra, inte sant?

Var dag den andra olik

2008-08-25T14:52:00.004+03:00

Just nu blommar dahliorna för fullt. Och för sig själva. Jag har abstinensbesvär av att inte få vistas på torpet just precis så mycket jag vill. Och när jag vill.

Och ändå trivs jag med förändringen. Jag märker att jag jämt ser framåt. Visst är det roligt att titta tillbaks och komma ihåg något speciellt fint från försommaren, våren, förra säsongen. Men det som gör mig mest glad är nog att trädgården hela tiden växer och utvecklas. Det är alltid något nytt som händer, inte bara utomhus utan även inne i torpet. Och det är bra.

Men samtidigt känns det som om veckosluten inte riktigt räcker till. Eller som om man inte riktigt uppmärksammar dahliorna tillräckligt nu då dom belönar oss efter en sommar av gödsling och bevattning.

Dessutom är ljuset så här i augusti väldigt speciellt. Jag älskar att uppleva trädgården under olika tider av dygnet. Speciellt morgonljuset är fint, men också timmarna innan solen går ner placerar sig högt på rankinglistan.

Lustfyllda augusti

2008-08-17T15:04:00.003+03:00

Sommaren och trädgården på torpet är som bäst just nu. Eller kanske känns det som om den är som bäst just nu då jag börjar ha begränsade möjligheter att vistas på torpet. Bestäm själv:

Förföriska farligheter

2008-08-11T19:51:00.009+03:00

Då och då låter man sig förföras av en skönhet. Man blir så blixtförälskad och fullständigt betagen av hennes skönhet att man helt glömmer att varje kärlek har sina risker. Och så fort man låtit förälskelsen slå rot börjar man invänta att den ska belöna en och slå ut i ännu vackrare blom. Det börjar bra, men ännu är det inga alarmklockor som ringer…

Tills det är för sent.

Invasiva växter, speciellt sådana som inte hör hemma i den finländska faunan är en riktigt plåga. Jag har tidigare spytt galla över lupinen, men vill ännu en gång återvända till det här ämnet och då ta upp tre växter man under inga omständigheter ska släppa in i sin trädgård.

Jättelokan (kaukasian jättiputki) är min förföriska farlighet nummer ett. Många förförs av dess stora och ståtliga blad, men glömmer att den är rejält farlig. Växtsaften innehåller toxiner som kan förorsaka mycket obehagliga utslag på huden, speciellt om huden exponeras för sol. Dess frön överlever lätt i marken i ett helt decennium och växten är därför svår att utrota.

(Image by Eva the Weaver)

Jätteslide och parkslide (jättitatar & japanintatar) är egentligen två olika växter, men nära släkt med varann. Jag tycker parkslide är vacker, men har sett hur den aggressivt erövrar lebensraum i trädgården hos en helt oskyldig stackars tant i Karislojo. Det var inte alls en trevlig syn.

(Image by Katja London)

Och sist, men inte minst vill jag varna för är jättebalsamin (jättipalsami). Den kom till Finland redan på 1800-talet och har sen dess fått fotfäste på diverse fuktiga ställen. Växten spottar iväg sina frön flera meter från moderplantan, alltså sprider den sig i värsta fall som ringar på vattnet. Lyckligtvis är den inte särskilt nätt.

(Image by V31S70)

Hos oss på torpet har vi kirskål, som växer precis överallt. Men den kan man ännu leva med. Ja, och så har vi lupiner, som vi måste leva med. Men jag bara hoppas att vi inte får någon av de jättar som nämns ovan. Ironiskt nog har de alla en jätte framför sig i namnet. Kanske för att de är jätte-nej-nej.

Bilderna har jag lånat på webben. Tack till er som tagit bilderna!

Inspiration Bergianska

2008-08-06T10:09:00.008+03:00

Efter en hel sommar i den egna trädgården är det roligt att ströva runt i andras emellanåt. En favorit som man alltid kan räkna med då man är ute efter nya idéer är Bergianska trädgården i Stockholm.

Kolla den här med torvblock upphöjda bänken! Vårt nästa storprojekt är att göra något åt det som nu är ett förvildat trädgårdsland. Kanske en del kunde höjas upp med hjälp av likadana torvblock. Idéen är i sig inte ny, men den känns rätt då vi nu rent konkret har nånstans där vi kan utnyttja den.

I örtagården inspirerades jag av den stora porten med klätterros. Rosen är ingen storfavorit hos oss, men jag har lite funderat på att låta en klätterros ta plats i trädgården på torpet. I sommar har vi redan planterat flera klematis samt en klätterhortensia. Apropås klätterväxter, jag såg en gång en pelare (en stock som stod rakt upp ur jorden) som täcktes av humle. Den var fin.

Och till sist en bild på italienska terrassen.

Simmande fladdermöss och ohyggliga skrik i natten

2008-07-30T22:30:00.010+03:00

Trots att såväl sommarens som semesterns slut redan kan anas rymmer båda ännu stora fröjder. En sådan är en favorit som kommer i repris just den här tiden varje år. Nämligen solhatten (echinachea). Den är något av det absolut vackraste som finns, som dessutom inte faller Raseborgs partåiga hovdjur i smaken. Vi har bara några sorter (på bild nedan), men det lär bli fler.

Dessa blommor är inga solhattar, men nog tillräckligt vackra för att få en plats i denna spalt:

Jag fascineras av alla vilda djur som rör sig i environgerna runt vårt torp. T.o.m. hjortarna är fina trots att dom är förfärligt glupska. Jag råkade kika ner i botten på vår nästan tomma vattentunna i går och trodde först att det var en groda som glatt simmade runt, men det var det inte alls. Däremot var det en stackars liten fladdermus som desperat och med sista krafterna försökte hålla sig ovanför ytan. Torpets frivilliga undsättningskår skred till verket och vi stack en korg under vattenytan och lyfte upp den under fladdermusen, som tacksamt klängde sig fast vid något fast. Därefter ställde vi in den dyblöta krabaten med korg och allt i vedlidret. Efter en dryg timme hade han pustat ut och flugit för att sova bort den soliga och varma dagen. Är det nån som känner till vilken slags fladdermus detta är?

Lite hade vi hoppats på att han skulle hälsa på oss glatt i Raseborgsnatten, men icke. Däremot drog våra nattgäster upp täcket över öronen då de kort efter midnatt skrämdes halft från vettet att ett ohyggligt och nästan hjärtskärande skrik - som mest påminde om en vampyr som med sitt jaktläte skrämmer fart på sitt byte! (no kidding!) Jag trodde först det var våra gäster som noisade, men förstod snabbt att det kom utifrån. Jag medger att jag nog hade tyckt att ljudet var otäckt om jag sovit över på torpet ensam, men nu roades jag mest av att våra vänner (som sov på vinden) trodde. Ni som har hört vad som uppenbarligen var en mårdhund vet vad jag talar om.

Summary in English: These echinachea are among my favorites, and I'm glad they burst into bloom as the end of the Northern summer approaches. And I'm particularly happy about these blooms agreeing with the palate of the deer about as much as does broccoli on the taste buds of George W. Also, we have racoon dogs that scare the living shit out of anyone and everyone who is not accustomed to it's call in the night (which, btw, sounds like a vampire trying to scare prey out of hiding).

Sommargott och belönande trälgöra

2008-07-25T11:33:00.009+03:00

Det absolut bästa med sommar och semester är att jag har tid för mina vänner. Lyckligtvis är det ganska lätt att få dem lockade på besök hos oss på torpet. Inför en sommarlunch i trädgården förra söndagen hittade jag detta recept för pastasallad på en svensk webbplats. Rekommenderar den mumsiga salladen varmt.

penne pasta
soltorkade tomater
oliver (jag använde gröna oliver med citronfyllning)
kapris
tonfisk
sockerärter
pesto

Några mängder kommer jag inte ihåg, men koka pasta så att det räcker för alla. Tillägg därefter andra ingredienser efter egen smak så att salladen blir matig. Själv använde jag en del av lagen från de soltorkade tomaterna för att göra salladen godare. Salladen kan med fördel göras på förhand. Andra sallader på bild är nypotatissallad med rökt sik, tomat-koriandersallad och coleslaw samt fetasallad med kokt ägg.

Mellan varven (=andningspaus mellan olika gästsammansättningar) är sommaren skön eftersom man har möjlighet att inleda galna rabattprojekt som förser en med program för hela sommaren. Här syns några bilder från vårt försök att utvidga stenpartiet. Marken är full med björkrötter och stenar, som alla måste bort. Det visar sig att det vi tänkt som stenparti nog blir en riktig rabatt eftersom marken går ganska djupt innan urberget kommer emot. Men jorden är ganska sandig och väldränerande så det blir nog växter för solig och varm och torr plats som gäller.

Och projektet blir ännu på hälft. Rabattcirkeln runt bergsklacken blir färdig nästa sommar då vi tar oss an den sista tredjedelen. Är det för optimistiskt att hoppas på ruttna björkrötter då vi sticker spaden i jorden nästa vår? Under tiden ska jag nu njuta av det soliga och varma veckoslutet likt denna (mätta?) ödla, som vi såg i norra Österbotten häromdagen.

Uggla i mossen

2008-07-18T13:59:00.003+03:00

På väg till bastun såg jag att det satt en uggla på en mossig stubbe i skogsbrynet. Det var en fjunig unge, som redan växt till sig och var ungefär 30 centimeter hög. Jag tror att det kan vara en slaguggla. Är det nån som vet?

Om det verkligen är en slaguggla var det nog ganska knäppt att gå så nära som vi gjorde för att fota den. Litteraturen har så här i efterhand upplyst mig om att slagugglans föräldrar kan vara rätt så aggressiva då de skyddar sina småttingar. I den grad att de kommer på och klöser ögonen blodiga. Nästa gång vet jag att bara betrakta den från bastufönstret.

Summary in English: This owl was sitting outside our sauna. It's Mom can get pretty aggressive in defending the little ones against curious amateur gardeners.

Åter till smultronstället

2008-07-07T08:53:00.002+03:00

Efter ett dygn hemma i stan (för att tvätta kläder och sköta diverse ärenden) är jag åter på väg till torpet för att njuta av sommaren. Härligt.

Savannens barn

2008-07-06T17:24:00.004+03:00

Jag har alltid tyckt om en välklippt gräsmatta. Och det är ett omtycke som sitter djupt. Dessutom är jag uppenbarligen inte ensam. Försök googla på ”lawn lover” så ser du att de anglosaxiska herrarnas trädgårdsintresse har två huvudinriktningar. Den ena är dahlior och den andra är gräsmattor. Märk att man på just lawn lover hittar nästan 3 miljoner träffar! Det är säkert en ren händelse att bland de träffar som kommer överst finns böcker om skötsel av gräsmattor till salu hos bl.a. bokhandeln Barnes & Noble.

Min sambo påstår att min kärlek till en välhållen gräsmatta finns i generna. Våra förfäder som bodde på savannen kände sig uppenbarligen tryggare då de kunde se sin omgivning, medan den täta bushen inte var något för savannens barn.

Och kanske däri ligger en liten sanning. Jag har nämligen observerat att många av de som gästar oss på torpet drar sig för att gå i högt gräs. Det är rädslan för ormar och fästingar som får dom att hålla sig till den välklippta gräsmattan. Själv medger jag inte att jag skulle lida av liknande fobier. Förresten så har vi inga fästingar. Ormar nog, men jag har märkt att de är räddare för mig än tvärtom.

Däremot är en jämn och fin gräsmatta väldigt fin. Den känns skön under mina bara fötter, och det gör ingenting om några mossor trivs i gräsmattan. Bäst är gräsmattan några dagar efter att den klippts. Och det avklippta gräset ska naturligtvis avlägsnas.

Hur länge sen var det förresten som du gick barfota ute på gården eller i naturen? Gör det! Det är skönt och dessutom är jag övertygad om att det är hälsosamt!

Semester!

2008-07-01T17:31:00.003+03:00

Nu är det äntligen semester. Den inleddes med att vi började gräva en ny rabatt där det tidigare hade stått fyra björkar intill stenpartiet. Marken är lätt att gräva i tack vare allt regn vi fått, men att få bort björkrötterna är sannerligen ganska pissigt. Men trägen vinner. Lättare är det att gräva där vi ska anlägga en andra rabatt som par till en tidigare. Med tiden blir det kanske rentav 4 likadana rabatter med gräsmatta emellan, får se hur långt energin räcker.

Det bästa med att ha semester är att man hinner börja med många olika projekt samtidigt. För oss är det svårt att gräva upp en rabatt hela dagen eftersom föräldrarna till fågelungarna i ett närliggande bo inte törs flyga förbi med näbben full av insekter. Då vi ger fågelungarna matro är det lätt att sysselsätta sig med t.ex. delupinering av ängen. Delupinering går ut på att man plockar bort lupinernas fröhus, så att självsådden begränsas.

Dessutom har jag huggit ved, klippt gräs, rensat några rabatter, badat bastu varje kväll och suttit och ätit frukost samtidigt som en liten bambi 6 meter utanför fönstret gör likadant. Ja, och en liten tupplur om eftermiddan sitter alltid bra.

Tempot är långsamt, men det är så det ska vara på semestern. Här till sist en bild på en skalbagge som landat på pionens kronblad för att njuta av den bedövande doften.

Spegelkulan söker sin plats i trädgården

2008-06-17T07:25:00.006+03:00

En spegelkula i trädgården är detsamma som Mumindalen för mig. Jag kommer inte ihåg i vilken av muminböckerna som någon glömmer och drömmer sig bort från verkligheten då han stirrar in i speglade trädgårdens oändlighet, men jag har själv märkt tjusningen. Fast jag längtar inte bort från verkligheten. I varje fall så söker vår spegelkula fortfarande sin plats. Eftersom den lär ska skrämma småfåglar så kanske vinbärsbusken är rätt plats för kulan.

I helgen kunde vi lägga till storken bland fåglar som vi bongat på torpet. Jag behövde hjälp med att känna igen småfåglar, men de flesta stora fåglar kan jag. Storken flög dessutom ganska lågt över trädgården, så vi såg den bra.

Och apropås ingenting så har jag nu målat golvet i storstugan en andra gång. Jag hoppas att det räcker med två omgångar, men det vet jag först då jag åker ut till helgen.

Vårens sista stora ansträngning

2008-06-01T21:22:00.010+03:00

Ikväll är jag så slut att jag nog bara orkar ladda upp några foton för dig, bästa läsare, att titta på. Jag hade sett framemot att njuta av solen denna helg, men dessvärre visade sig storstugans golvrenovering att vara just så arbetsdrygt att man inte just hann med annat. Nåja, det känns bra nu att ha slipat golvet och målat det första gången. Det ska målas en gång till och därefter vaxas. Vaxet är viktigt eftersom jag målar med linoljefärg, som annars skulle slitas för snabbt.

Golvytan i storstugan är just under 40 kvadrat, men det kändes oändligt mycket större.

Den här bildserien är ungefär lika fascinerande som min eftermiddag. Så om du känner dig inspirerad så ska andra omgången målas antingen nästa eller så därpå följande helg. Färgen är Allbäcks silvergrå, som är världens bästa målfärg. Då målningen torkar kommer den att bli matt. Färdigt blir det i tid för min sommarledighet, då inga stora projekt kommer att inledas. På riktigt.

Sett och hört

2008-05-26T13:11:00.003+03:00

Vi hade gäster på torpet i helgen. De kom utrustade med en övertygande utrustning för fågelskådning. Resultatet av fågelskådningen – varav en stor del skedde från trädgårdsstolar framför torpet – är inte helt oävet.

1. Björktrast (räkättirastas)
2. Koltrast (mustarastas)
3. Rödvingetrast (punakylkirastas)
4. Svartvit flugsnappare (kirjosieppo)
5. Gulsparv (keltasirkku)
6. Lövsångare (pajulintu)
7. Bofink (peippo)
8. Större hackspett (käpytikka)
9. Ladusvala (haarapääsky)
10. Hussvala (räystäspääsky)
11. Tofsvipa (töyhtöhyyppä)
12. Skogsduva (uuttukyyhky)
13. Grå flugsnappare (harmaasieppo)
14. Sånglärka (kiuru)
15. Blåmes (sinitiainen)
16. Trädkrypare (puunkiipijä)
17. Rödhake (punarinta)
18. Grönfink (viherpeippo)
19. Morkulla (lehtokurppa)
20. Taltras (laulurastas)
21. Ärtsångare (hernekerttu)
22. Törnsångare (pensaskerttu)
23. Stare (kottarainen)
24. Trädgårdssångare (lehtokerttu)
25. Skogssnäppa (metsäviklo)
26. Talgoxe (talitiainen)
27. Grönsångare (sirittäjä)
28. Kråka (varis)
29. Ringduva (sepelkyyhky)
30. Korp (korppi)
31. Sädesärla (västäräkki)

Sädesärlan, hussvalan och talgoxen bongades under en kort promenad, alltså inte helt framför torpet. Dessutom hörde vi göken, men såg den aldrig. Är det förresten nån som överhuvudtaget har sett den? Vi har en gråspett (harmaapäätikka) som häckar i en enormt gammal asp, men nu höll den sig undan. Och tranparet som ifjol bodde på åkern och ibland t.o.m. ställde sig på berget bakom bastun och skrek har nog hittat ett bättre hem. Tidigare i våras syntes tranorna, men nu är ej längre kvar, vilket är synd.

Däremot var det en sicksackmönstrad representant för markfaunan som ringlade sig på stenläggningen utanför dasset söndag morgon. Det är märkligt hur mycket vi stampat omkring på gården sen dess. Men trots att instinkten driver mig till att ta fram ishackan med det långa skaftet (för framtida möten med mister sicksak!), så lät jag den tillsvidare stå kvar i förrådet. Om du tittar noga kanske du ser den!

Sunda hus andas!

2008-05-19T22:01:00.004+03:00

Efter omständliga empiriska undersökningar, försök och iaktagelser har vi nu börjat förstå hur ett gammalt hus andas. Mitt intresse för ämnet vaknade då vi på torpet flyttade sovrummet till ett annat rum. Vi märkte snart att sängkläderna doftar annorlunda (Läs instängt!) i det nya sovrummet och undrade naturligtvis varför.

Det har varit en liten aha-upplevelse att inse hur viktig skorstenens funkiton som ventilationskanal i ett gammalt hus är. Det är viktigt för frisk luft att komma in, men lika viktigt är det att den mindre friska luften kommer ut. Därför ska man fundera efter mer än en gång innan man t.ex. river ut en gammal kakelugn och ersätter den med en alternativ värmekälla. Lika viktigt är det att fukten kan tränga igenom samtliga inrednings- och byggnadsmaterial, utan att fastna i ett lager plast eller så.

Vi har nu gått inför att dörrarna mellan rummen står öppna. I samband med tamburrenoveringen öppnade vi en dörr så att man nu kan gå runt hela bottenvåningen. Det gör att vi kan ha alla dörrar öppna så att luften (mössen och gårdstomten) kan röra sig fritt. Et voilá, luftkvaliteten inomhus har blivit bättre.

I år har vi dessutom tagit bort innerfönstren i bottenvåningen. Jag övervägde att göra det redan ifjol, men såg sen ingen anledning. Nu har jag insett att det förbättrar luftcirkulationen inomhus. Dessutom ökar det trivseln eftersom man lättare kan öppna fönster, ställa en pelargon på fönsterbrädet och framförallt bättre förnimmer naturen utanför. Härintill har vi pelargonen Black Magic, som blommar på fönsterbrädan i gästrummet.

Genfel eller hälsosam drajv?

2008-05-18T20:48:00.004+03:00

Jaha, nu är det bevisat. Den här våren har varit så hektisk att jag har gått och sett framemot den dag då jag inte har något på hälft på torpet. Då den dagen närmar sig märker jag att nästa projekt redan har inletts. Så där nästan utan att jag riktigt stannade upp och funderade efter. Jag hann inte åtminstone överanstränga mig eftersom vi fick besök i eftermiddags. Vi började alltså med att gräva upp två stora rosenbuskar, för att på den platsen anlägga en rabatt för dahlior och andra sommarblommor. Så här långt hann vi:

Vi har nattgäster nästa vecka, som antagligen kommer att lämna återbud om dom läser detta. För nästa veckoslut är det tänkt att vi ska få rabatten färdig. För att sen igen påbörja något som gör det omöjligt för oss att bara sitta och njuta ett helt veckoslut. Fast det kan hända att jag inte skulle stå ut med att allt är färdigt. Vad är det för idé med ett torp där man absolut ingenting behöver göra?

I övrigt var helgen inte särskilt intensiv. Jag njöt av långsamma morgnar. Och trots det hann jag dammsuga hela vinden och upptäcka saker jag inte visste att vi hade (som en isborr - behöver nån?). Det målarbete som antagligen kommer att dra ut över hela sommaren fortsatte också med att jag målade golvlisterna till storstugan.

Socker på botten är denna vackra änglatrumpet som överlevt vintern och förhoppningsvis i år belönar oss med fler blommor än i fjol.

Svar på bloggutmaning om resmål

2008-05-14T10:26:00.003+03:00

Vilka fyra platser skulle du vilja besöka? lyder frågan i en bloggutmaning som cirkulerar just nu. Jag kände mig utmanad efter att ha läst Majas svar.

Eftersom jag ej har kvar samma behov att "se världen" som tidigare, så jag har valt fyra resmål i Finland.

1. Klovharun. Tove Janssons paradisö i den östnyländska skärgården. Jag vill sitta ensam ute på Klovharun nån gång så länge att jag hinner läsa 2-3 av Toves böcker. Mest drömmer jag om att sitta och stirra ut över havet tidig morgon och sent på kvällen då vinden har mojnat och havet är spegelblankt, men visst får det storma riktigt ordentligt också.

2. Halti-fjället. Den högsta punkten i Finland, ligger mot gränsen till Norge. Fjället är heligt för samerna. Hit vill jag vandra en höst då frosten har färgat löven gula, orange och röda.

3. Mustila Arboretum. På detta 120 hektar stora parkområde finns över 100 olika arter av barrträd, 130 arter av lövträd samt tiotals olika perenner, klätterväxter och buskar från världens alla hörn. Mustila Arboretum finns i kalendern över sommaräventyr år 2008.

4. Koli. Nationalparken är Finlands kanske mest kända nationallandskap, förevigat av guldålderns skickligaste konstnärer, men lika vackert och relevant idag hundra år senare. Jag vill klättra upp på ett högt berg och se ut över Pielinen, räkna öarna och njuta av naturen runtomkring.

Samtidigt som jag funderade på dessa kom jag faktiskt att tänka på flera resmål runtom i världen som jag gärna skulle uppleva. Däremot är jag inte intresserad av att företa de långa resor som dessa resmål skulle förutsätta, men jag berättar helt kort vilka resmålen är i varje fall. Man vet ju aldrig om Harry Potter läser detta och bestämmer sig för att låna mig egenskapen att knacka på en spis med en trollstav och i ett ögonblick förflytta sig från plats till annan... Yeah right.

I varje fall, resmålen är:
1. Nya Zeeland
2. Syd Afrika, speciellt området runt Kapstaden
3. Japans tempelträdgårdar
4. Machu Picchu

Maj månads fägring

2008-05-10T21:56:00.007+03:00

Hufvudstadsbladets trädgårdsbilaga den 5 maj presenterar trädgårdsterapi som vård för arbetsutmattning. Man behöver nog inte vara utbränd i arbetslivet för att uppleva detta. Själv har jag idag njutit av försommarens skönaste dag i trädgården.

Hela maj har varit otroligt fin hittills, men jag har idag förverkligat något som jag ville göra redan ifjol, men aldrig hann med. Jag har nämligen tagit första steget för att skapa en 200+ meter lång trädårdsgång genom ett fält av lupiner, förbi en brant full av förvildade vinbär, och mot en utsiktsplats som vinterns fällning av några stora granar gör möjlig.

Tanken är att skapa en från den övriga trädgården avskild oas. Vår snickare har lovat göra en bänk så fort vi hittar en modell som vi tycker om. Den här modellen är inte så illa, fast jag tror att jag vill ha den målad mörkgrön:

Lite känns det som om en stor del av maj månads fägring går en förbi då det är arbete som gäller måndag till fredag. En stor del av narcisserna har blommat färdigt, men dessa (som jag trodde var planterade för djupt) är som vackrast just nu.

Alla vackra blommor hör till "mina favoriter" och det är svårt att ställa en framom andra. Men om jag var tvungen att välja så tror jag att rosenkvitten ligger ganska bra till. Hon belönar med minst lika elegant och utsökt vacker blomning som ifjol.

Om det inte var för min sambo så skulle jag nog nöja mig med mindre. Men som det är nu är det alltid någon av min sambos bekanta från diverse trädgårdsforum som har ett eller annat skott som de vill bli av med. Följdaktligen var vi t.ex. tidigt i morse nånstans i Lojo och avhämtade två bananlådor fulla med plantor. Därefter åkte vi till Lojo torg för en kopp kaffe, men då vi hade händerna fulla av kassar med ännu mer plantor beslöt vi att gå tillbaks till bilen. Det blev kafferast på en servicestation, där vi inte kommer att stanna en andra gång. Därefter hann vi ännu till Byggnadsapoteket, där man hade trädgårdsdag, men den får ni höra mera om senare.

Flora galore

2008-05-04T21:23:00.008+03:00

Efter den senaste tidens flytt, renoveringar och andra projekt är det skönt att stanna upp och bara njuta. Vädergudarna var på vår sida då vi firade en 4-dagars Valborg på torpet. Varje dag var det något nytt som exploderade i blom. Här några plock.

Jag räknade inte blommorna, men kommer ihåg att vi planterade över 1000 lökar i höstas. Krokusarna är redan förbi. Narcisserna blommar fint, vi har säkert flera hundra! Tulpanerna smakar lite för gott för att alla gånger överleva tills de blommar. Det är faktiskt bara närmast huset som tulpanerna klarat sig. Däremot mår scillorna och kejsarkronorna fint, allium kommer lite senare. Och 100 narcisslökar planterade vi antingen för djupt eller så på fel ställe, de ser pjuniga ut och orkar inte riktigt.

Och som de glada trädgårdsamatörer vi är vore ett långt veckoslut bortkastad tid om vi inte hade använt en del av tiden i trädgården. Vi planterade bl.a. ett nytt lärkträd och en Dodong-rönn. Dodongen är en riktig karamell! Ja och diverse nya perenner och stenpartiväxter hittade ett nytt hem i rabatterna. Av en trädgårdsbekant hade vi med hem en stor och präktig mahonia. Den vintergröna skönheten fick hedersplatsen vid sidan av uppfarten, intill garaget.

En lättnadens suck

2008-04-29T11:26:00.000+03:00

Flytten är över. Allt gick bra, men det var tröttsamt. Vi inledde flytten klockan 10 och allt var inne i den nya lokalen klockan 12.40. Klockan 13.00 satt 8 personer ner sig och åt siskonkorvsoppa och hallontårta. Det var flyttens höjdpunkt. Alltför sällan är vi så många till bords hemma hos oss, men detta var en lovande början.

Möblerna står på sina rätta platser, än har vi hälften av flyttlådorna att packa ur. Men det enda som gäller just nu är att få dessa några varddagar undanstökade och sedan åka ut till torpet för ett långt Valborgsveckoslut.

Jag väntar mig att narcisserna står och bugar mot oss då vi anländer till torpet, att kejsarkronorna redan har stora knoppar och att en och annan tulpan står och hoppas på att hinna blomma innan något glupskt rådjur har vägarna förbi.

Flyttbestyr

2008-04-22T08:31:00.005+03:00

Jaha, den lediga veckan gick snabbt. Mycket blev gjort och lika mycket är fortfarande ogjort. Det känns nästan som om jag återvänder till jobbet för att pusta ut. Mina andliga batterier är fulladdade, men rent fysiskt var den gångna veckan ansträngande. Men det var å andra sidan säkert hälsosamt med mångsidig vardagsmotion.

Saldot från förra veckan är målade tak i fyra rum (tre i stadslokalen, ett på torpet), målade väggar i två rum. Dessutom skrapade vi bort tapeterna, spacklade väggarna, grundmålade och målade 2 gånger med egentlig färg i tv-rummet. Bilden här intill är på de spacklade väggarna i tv-rummet. Vi hade först tänkt anlita nån som har mer erfarenhet av att avlägsna tapet, spackla och måla, men sen blev det bara så att vi gjorde det själv. Kanske för att vi då vi hade nycklarna till lokalen inte ville vänta på att nån kunde ta sig an jobbet. Å andra sidan hade vi "konsulthjälp" av några goda vänner. Och det skadade inte alls att bli en erfarenhet rikare, som dessutom sparade oss en god slant. Men det värsta är ju att tidtabellen varje gång är lite för snäv.

Den egentliga flytten sker på söndag denna vecka, men redan nu har vi flyttat stora tavlor, växter, en del glasföremål, armaturer och annat som är svårt att packa. Ja och alla böcker, som jag hade packat i papperskassar. Det hade blivit för svårt att packa flyttlasset med papperskassar. Dessutom fanns det väggfasta bokhyllor i lokalen så böckerna står bäst där dom inte är i vägen för någon.

Med alla renoverings- och flyttbestyr är det väl ingen som tror att vi faktiskt hann ut till torpet också! Våren är full av löften och en stor del av lökarna som vi planterade i höstas är redan på väg upp. Det är egentligen bara på ett ställe som narcisserna inte alls har visat sig ännu. Jag undrar om det beror på det skuggigare läget eller på att vi planterat lökarna för djupt.

Ett helt kapitel för sig är renoveringen på torpet, som också den framskrider. Dock inte med den tidtabellen jag hade ursprungligen tänkt mig. Man ringde i lördags från Byggnadsapoteket och berättade att limfärgen jag beställt hade anlänt. Den kom hela långa vägen från Sverige, vilket känns galet, men jag är supernöjd med resultatet! Limfärg är nog det roligaste som man kan doppa penseln i. Den är lätt att måla med och resultatet är en mättad, matt och makalös yta (i taket). Den är dessutom helt organisk, giftfri och bra för allergiker. Jag rekommenderar!

Andrum

2008-04-14T22:33:00.003+03:00

Jag har vinterledigt denna vecka. Då jag gick från jobbet i fredags var jag alldeles slut. Jag insåg att jag bara haft tre vardagar (i sambande med julen) ledigt sen augusti ifjol. Ett andrum är på sin plats, men samtidigt borde jag flytta, renovera den nya lokalen, slutföra några projekt både inomhus och utomhus på torpet...

Vår snickare blev på lördag färdig med allt han lovat i samband med tamburrenoveringen på landet. Det hela blev så vackert att jag ville gråta, men snickaren såg min glädje även utan tårar.

Även om snickararbetet är slutfört så återstår mitt arbete. Jag skall alltså under våren måla tak, väggar och golv i tamburen. Jag började med att igår grundmåla det ursprungliga taket med en blandning av 50% vit linoljefärg och 50% terpentin. Tydligen kan man inte måla ett en gång med limfärg målat tak med samma limfärg pånytt utan att först behandla taket med ovanstående blandning. Det blev helt bra, men terpentinen smakar ännu i munnen. Uff.

Några bilder kan ni, kära läsare, dock inte räkna med denna gång. Att försöka måla ett tak med en så rinnig blandning som linoljefärg + terpentin är som att bjuda in ett råddjur i fina rum. Jag har alltid ansett mig vara en noggrann målare, som inte klottar ner hela min omgivning, men efter gårdagens utmaning är jag inte helt säker. Men försök själv, det är inte precis lätt! Jag visar bilder på resultatet sen då det är färdig.

Njut av våren! Själv kommer jag att ta mig tid för en promenad varje dag, att ge mig tid för att njuta av våren som med stormsteg kliver in i västra nyland. Att stanna upp och njuta av det som är vakcert, skönt och underbart runtomkring mig, men som jag vanligtvis inte märker eftersom jag har för bråttom. Andrum.

Våren är här! Tamburen snart färdig

2008-04-07T20:48:00.005+03:00

Det här är vår andra vår på torpet. Jag gläds åt att vårens alla under inte verkar ett dugg mindre fantastiska än i fjol. Tvärtom, allt är alldeles kolossalt spännande. Och jag tror att jag ser mer än tidigare, upplever även nyanserna där jag tidigare enbart såg helheten. Ja, och så innehåller faktiskt förra höstens lökplantering ett löfte om större blomsterprakt än tidigare år. Dessutom har tranorna och tofsviporna som häckar på vår åker anlänt. Tofsvipan är en riktig dramaqueen med sina olika manövrar för att dra uppmärksamheten från sitt bo. Korparna däremot har lärt känna oss och är inte längre lika skygga för oss som tidigare. Jag är avundsjuk på min sambo som råkade höra en pärluggla i vårnatten.

Men jag gissar att det är många som checkar in här för att få höra det senaste om tamburenoveringen. Snickaren arbetade hårt hela lördagen med skrubbarna under trappan. Nu återstår några dagars arbete med skrubbarnas dörrar samt lister runt dörrar, fönster, väggar och golv. Bilderna nedan avslöjar att jag kommer att vara fullt sysselsatt med att måla tak, väggar, golv och lister under flera veckoslut framöver. Men visst blir det fint!

Medan snickaren jobbade inomhus var vi ute på gården och brände ris. Det mest konkreta beviset på att vi jobbade hårt är högen med aska, men även handskarna på tork i storstugan avslöjar att många par händer blivit våta i arbetet. Än återstår en dags arbete med att utplåna allt som inte duger till bastuved. Det blir en dag vars slut jag kommer att fira med ett glas champagne. Ingen som inte har röjt trädkronorna efter 50 träd kan föreställa sig hur förpipplandes pissigt jobb det har varit! Och jag kommer aldrig mer att tillåta att ens hälften så många träd fälls på en gång om så att jag förväntas röja riset.

Vi var redan på väg hem då jag alldeles i ändan av vår tomt bongade en tibast (Daphne Mezereum). Den vackra buskens släktnamn kommer från mytologin. Daphne var dotter till kungen av Thessaloniki och förvandlades till ett lagerträd efter att hon försökt fly undan guden Apollo (som inte hade en mobil att sms:a henne med). Tibasten har blad som är snarlika lagerträdets, busken har fått namn efter skönheten som förvandlades till ett lagerträd. Roligt att upptäcka nytt!

10 råd till dig som ska flytta

2008-04-03T22:19:00.003+03:00

Jag anser mig själv vara något av en expert på att flytta. Här kommer 10 praktiska råd till dig som ska flytta. Råden har vaskats fram över en längre tid.

1. Börja förberedelserna inför flytten i god tid. Ingenting är så hemskt som en flytt där hälften av sakerna är opackade då flyttbilen anländer. Genom att inleda förberedelserna genast då du vet att du ska flytta undviker du den stress som alltför ofta går hand i hand med en flytt. Stressen är onödig, speciellt som en flytt för det mesta betyder ett steg mot något bättre.

2. Engagera en flyttfirma. Det kostar lite, men är oftast värt det. Om du engagerar dina vänner och släktingar till ett flyttalko är det minsta du kan göra att vara väl förberedd. Om flyttfolket går hem hungriga kan du räkna med att de inte ställer upp följande gång du behöver hjälp (om dom nu inte är masokister eller släktingar, alltså!).

3. Flyttlådor kan inte ersättas av plastpåsar och skokartonger. Rejäla, stadiga och jämnstora flyttlådor är det enda rätta för en person som vill spara sig själv och sina vänner/flyttfirman en huvudvärk.

4. Försök få tillträde till den nya lokalen innan själva flyttdagen. Då kan du på egen hand flytta över krukväxter, bordslampor, tavlor och annat som är svårt att passa in i en flyttlåda. Det sparar tid under den egentliga flytten, vilket du är tacksam för om du har betalda flyttkarlar. Om dina vänner hjälper med flytten är fördelen att du inte behöver ständigt vara orolig över att någon inte förstår att porträttet på faster Astrid faktiskt betyder mycker för dig.

5. Packa flyttlådorna så att de är jämntunga. Det tunga packas först, medan lätta och sköra saker placeras högre upp i lådan. Packa aldrig lådorna med råge. Överfulla lådor orsakar besvär för var och en som hanterar dessa. Se också till att packa lagom tätt för att undvika förskjutningar som kan skada dina ägodelar.

6. Packa aldrig böcker i flyttlådor. Böcker flyttas med fördel genom att man packar ner dem i papperskassar med handtag. Papperskassarna blir just så tunga att vem som helst orkar bära dem. Däremot är det ingen som vill eller orkar hantera en flyttlåda full av böcker. Papperskassarna med böckerna ska gärna flyttas innan själva flyttdagen. Om du engagerar flyttfirma är den här regeln inte så viktig, men även betald hjälp är tacksam för att lådorna är jämnt packade och lagom tunga.

7. Packa glas och annat skört extra noga. Själv skaffar jag alltid tillräckligt med silkespapper för allt glas. Mina champagneskålar från Karhulas fabrik (1930-tal) - som jag vill vara extra försiktig med - packade jag i silkespapper och lade sen i mindre lådor (t.ex. skokartonger eller tupperware-askar går bra). Dessa askar lade jag sen ner i flyttlådorna. Fördelen är att den extra lådan skyddar mot tyngd och stötar. Det är också viktigt att inte packa för tätt.

8. Reservera åtminstone en standardstor flyttlåda per kvadratmeter i din lägenhet. Om du har bott länge i samma lokal lönar det sig att reservera extra flyttlådor.

9. Innan du börjar packa lönar det sig att gå igenom alla skåp, skrymslen och lådor för att kassera det du inte längre behöver. Ingenting är dummare än att flytta saker du inte har användning för. Släng ingenting andra kan använda. Fida och Samaria tar emot kläder och skor. Det finns välgörenhetsloppisar som tar emot de kärl, böcker och möbler du inte längre behöver. Många kommer t.o.m. och hämtar det du inte längre vill ha.

10. Städa lokalen du lämnar. Städa den ordentligt. Det här förutsätter att din flytt är välorganiserad eftersom du annars oundvikligen kommer att göra allt i sista stund. Det är inte roligt att med sista krafterna försöka städa en lägenhet du antagligen ser för sista gången.

Och jo, jag håller som bäst på och förbereder min egen flytt. Flyttlasset går den 27 april, men jag har redan kasserat allt det jag inte behöver och gjort mig av med det. Dessutom har jag packat 80 % av de saker som vi inte använder dagligen. Det gör att jag kan åka till torpet genast efter jobbet på fredag eftermiddag och inte kommer att behöva stressa över flytten. Jag har redan engagerat flyttgänget och min sambo har lovat stå för lunchen som vi bjuder på så fort vi fått in våra saker i den nya lokalen. Jag gissar att det blir asiatiskt. Ingefärakyckling kanske…

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge

2008-03-31T18:33:00.002+03:00

Snickaren som huserar ute på torpet ringde idag och rapporterade att han nu har fått trappan upp till vinden på plats. Pärlsponten på väggarna i tamburen är helt installerad och innan veckans slut torde de två skrubbarna under trappan vara färdiga. Och samtidigt rapporterar åtminstone Helsingin Sanomats webbupplaga att man i Kyrkslätt njutit av 12,3 graders värme! Lite längre ut i Västra Nyland var det säkert ännu skönare!

Enbart tanken på att jag måste träla igenom fyra arbetsdagar innan jag kan åka ut till torpet gör mig galen! Fyra! Det här är värre än att som barn vänta på julgubben!

Tamburrenoveringen framskrider

2008-03-24T15:46:00.004+02:00

Vi anlände till vårt påskfirande i soligt och om inte varmt så åtminstone vackert vårväder. Långfredagen brände vi ris på tomten samtidigt som vi värmde bastu och krattade löv där det redan torkat upp en del. Att vi under samma helg skulle få uppleva säsongens vintrigaste dag var det nog ingen som kunde ha gissat.

Själv var jag mest glad över att kunna konstatera att snickaren redan installerat hälften av pärlsponten i tamburen. Målningsleverantören hade blandat fel färg så det ser lite mörkt ut. Vi har nu fått rätt nyans, som alltså är ljusare än denna. Då pärlsponten är på väggen börjar snickaren bygga trappan upp till vinden.

I morse var det alltså så mycket snö överallt att man med gott samvete kunde stanna inomhus. Jag använde tiden till att tapetsera 2 taburetter med ett enkelt ofärgat linnetyg. Det kan verka lite oansenligt, men jag tycker det är fint. Om jag hade haft råd just nu hade jag kanske valt ett tyg från Jobs handtryck, en svensk firma som har världens finaste och dyraste tyger. Trycken som heter "rabarber", "kastanj" och "morfars trädgård" är mina favoriter.

Grått eller grönt?

2008-03-19T17:35:00.005+02:00

Snickaren och elektrikern anlände prick klockan 8.00 i morse. Elektrikern besökte torpet nu för första gången och vi kom överens hur elinstallationerna i tamburen ska dras. Samtidigt kommer han att se över elinstallationerna på vinden, som är en otillräckliga just nu.

I väntan på bilder av hur renoveringen framskrider avslöjar jag en inredningspolitisk detalj. Här nedan ser du hurudan lampa som kommer att hänga i tamburen. Det gröna glaset är mycket nära den Billnäsgröna nyans som vi kommer att stryka på pärlsponten. Taket blir mandelvitt. Det var tänkt att golvet skulle få en mörkare grön färg, men nu har jag börjat undra om det inte trots allt vore bättre med en ljusgrå nyans. Jag hör gärna kommentarer, vad tycker du?

Torpet vaknar ur sin vintersömn

2008-03-16T18:51:00.004+02:00

Hela året hittills har varit en enda lång sparlåga vad beträffar den här bloggen. Som fritidshus har torpet också fått klara sig ganska mycket på egen hand, hittills har vi övernattat bara 6 gånger på torpet i år. Men nu är det vår i luften. De första krokusarna och narcisserna sticker redan försiktigt fram under lövtäcket. Och vår snickare har i över en vecka arbetat med vår tamburrenovering, som vi var ut och inspekterade tidigare idag. Det var imponerande.

Gamla hus har alltid hemligheter som avslöjas då man börjar bryta upp väggar och golv. Hos oss fanns det såväl trevliga som en något mindre trevlig överraskning. Det bästa var att alla stockar är torra och friska. Det nästbästa är att det under taket (av bräder) som byggts nån gång för ca 30 år sen avslöjades ursprungliga fina takbjälkar med en ursprunglig pärlspont emellan. Vi kommer att lämna dem blottade eftersom takhöjden då blir 20+ cm högre. Ja, egentligen är det svårt att förstå varför någon skulle ha valt att sänka taket med 20 centimeter.

Jag gissar att anledningen var ett visst isoleringsbehov. Alla väggar, golv och tak var nämligen smockfulla av glasull. Glasull är inte bra för gamla hus och har nu ersatts med "selluvilla" som är en blandning av återanvänt träfiber (=gamla dagstidningar?) och borsalter. Det både absorberar och släpper igenom en viss mängd fukt, det brinner inte och mögelsporerna kommer alls inte överens med borsalterna. Samma isoleringsbehov kvarstår ej heller eftersom vinden har isolerats uppifrån sen dess.

Ja och glasullen är alltså den mindre trevliga överraskningen. Min gissning är att det finns mera glasull bakom andra vägg-, tak- och golvkonstruktioner. Det blir ett himla sjå att börja byta ut all ull mot selluvilla. Fast det kommer nog att ske efter hand.

Nu går jag och är nyfiken på det låga taket i sovrummet. Det vore logiskt med likadana takbjälkar i sovrummet och man börjar nästan vilja ha fram det ursprungliga taket där också.

Men jag ska nog nöja mig med ett projekt åt gången. Eller ett och ett. Några av er vet att jag också håller på att förbereda en lägenhetsrenovering och en flytt i stan. Men det är sen en helt annan historia.

Farväl färgglada sjuttital

2008-03-05T18:30:00.001+02:00

Jag var redan inställd på vårens entré, men istället blev veckoslutet det vintrigaste och snörikaste hittills. Snön var välkommen och vacker, men jag var inomhus mest hela helgen tillsammans med en skrapa och en värmeblåsare. Snickaren vi har anlitat kommer att bygga om tamburen och installera en dörr från tamburen till gästrummet. Dörr och karm hittade jag på vinden, men dessa har senast fått en omgång målning på det färgglada sjuttitalet. Dörren är mörkgrön på ena sidan och orange på andra. Karmarna är likaså gröna.

Det är inte särskilt svårt eller ens tungt att ta bort målfärg. Däremot är det långsamt. Man får se upp med att inte blåsa för mycket het luft mot träet eftersom det kan missfärgas. Ja eller helt enkelt sveddas. Den gröna sidan av dörren har mjukare profiler än den orange. Den kommer att vara svår att skrapa ren utan att skada profilen.

Torpet som parallell verklighet

2008-02-17T15:12:00.004+02:00

På väg ut mot torpet lördag morgon insåg jag något viktigt. Avståndet mellan hem och torp är ungefär 100 kilometer och det behövs. Jag behöver dessa 100 km för att mentalt skaka av mig alla tankar om arbete och vardag. Längs vägen finns ett antal "vägmärken" som hjälper mig att bli kvitt t.ex. just funderingar som har med mitt arbete att göra.

Det brukar börja med att vi gemensamt kommer överens om att ej längre prata om arbete eller arbetskamrater efter en viss viadukt som går över vägen. I takt med att vi närmar oss torpet (och avståndet till stan växer) blir jag allt mer lugn och glad. Samtidigt glömmer jag allt annat medan jag är på torpet.

Här nedan finns ett kort på våra underhyresgäster, familjen Fladdermus af sömntuta.

Lågtryck

2008-02-10T15:18:00.000+02:00

Fotot nedan har tagits från sovrumsfönstret, som har en vy upp mot skogen bakom torpet. Så här års kunde man vänta sig att naturen utanför skulle vara frusen och snötäckt. Men det är dimma á la sent i november som gäller.

Har varit ordentligt förkyld i flera dagar. Då nosen är snorig är det bäst att drömma sig 3-4 månader framåt i tiden då vårblommorna blommar och sommaren står i farstun. Det får en att glömma snuvan åtminstone för ett ögonblick.

Djungelgrönska och antika stolar

2008-01-19T20:58:00.001+02:00

Egentligen hade vi tänkt fira veckoslutet på torpet. Skida, bygga snögubbar, skotta snö och åka pulka i backen bakom bastun. Men då man inte får det så man vill lönar det sig ibland att gå i helt motsatt riktning. Istället för att försöka nå eller uppnå det man vill mest av allt byter man helt enkelt kursen mot något annat. Det är precis det vi gjorde denna blåsiga och regniga lördag.

Här är vad vi upplevde på trädgårdscentret Gardenia i Vik:

Lite shopping hann vi också med. Av denna vackra stol fanns det fyra. Den kallas ofta för en klismos-stol efter den typ av stol som avbildats på grekiska vaser från ungefär 400 f.kr. Ingen stol har överlevt till dessa dagar, men stoltypen återuppstod under empiren i början av 1800-talet. Stolarna jag såg idag är antagligen från slutet av 1800-talets Danmark. Stolarna blev kvar i affären, men minst lika mycket i mina tankar.

Lika stort intryck gjorde en stol vi hittade på Juvi. Armfelt-stolen är en kopia på Johan Erik Höglanders stol från 1790-talet. Som en av de främsta stolmakarna från den gustavianska tiden är han värd att kopiera.

Vinterlängtan

2008-01-17T16:42:00.000+02:00

Jag sitter vid mitt skrivbord och längtar efter vit snö, frusen mark under fötterna, solsken och en kall och krispig luft. Jag längtar efter att få gå ut på tjock och spegelblank is. Att få bli varm i kläderna av uteaktiviteter, samt att på ett soligt och vindskyddat ställe vila/värma upp sig med en fårfäll under rumpan och ett glas varm svartvinbärssaft. Jag längtar efter rimfrost på torpets sekelgamla glasrutor. På knastrande snö under skorna. Och på tysta vindstilla nätter med stjärnklar himmel. Jag längtar efter en skare som bär. Jag längat efter ett snötäcke som återkastar fullmånens sken om natten, så att man vaknar och går ut i storstugan för att beundra hur trädgårdens rönnar kastar månskuggor över gräsmattan. Kom vinter, kom! Vi är många som väntar, som längtar...

Oinspirerande busväder

2008-01-13T18:41:00.000+02:00

Redan innan soluppgången var vi på Västerleden med nosen mot torpet. Meningen var att vi skulle stanna i stan detta veckoslut, men jag det är något som gör att vi har svårt att hålla oss borta.

Vi har en miljon kubik björkris som borde röjas och brännas. Jag böt om till arbetskläder så fort vi kom till torpet och började släpa ihop riset till en bål. Mycket snabbt hade jag fått två par handskar dyblöta och gav upp. Nåja, det finns mycket annat man kan ta itu med då marken är snöfri, tänkte jag...

Men istället för att göra något som jag kanske borde tog jag nästan en timmes promenad i skogen. Jag önskar jag hade haft min kamera, för skogen var förvånansvärt grön. Det måste vara allt regn som fått mossorna att grönska. Skogsbäcken var full av glatt porlande vatten och jag gick längre än jag någonsin tidigare gått. Och plötsligt insåg jag att jag kanske borde ha haft något rött på mig eftersom man visst jagar rådjur ännu. Jag kom helskinnad tillbaks ungefär samtidigt som det slutade regna och snöa.

Då jag återvände fick jag äta mig mätt på rykande varm siskonkorvsoppa. Efteråt tog jag en 45 minuters tupplur på farfars kökssoffa. Det var ovekvämt, men sömnen var ljuv. Åtminstone till en kompis ringde.

Min sambo hade under tiden varit mer än duktig på gården. Nästa gång vi är på torpet hoppas jag på vindstilla väder så att vi kan tända på rishögarna som börjar torna upp här och där.

Årets första utmaning

2008-01-07T20:19:00.000+02:00

Hthb har utmanat mig att i min blog berätta

a) vilka fem växter jag vill se i min trädgård
b) vilka mina favoriter är bland de växter som redan nu finns i min trädgård

Som utmaning är denna inte särskilt utmanande. Jag vill i min trädgård se buxbom. Jag tilltalas av den rundklippta och städsegröna busken, som jag hoppas ska passa in i och variera en perennrabatt. Jag kommer att skaffa två buskar, olika stora.

Mitt andra val är irisen. Jag vill ha ett hav av irisar i olika färger. Dels tycker jag om lågväxta irisar som trivs där det är torrt och soligt, men även svärdsliljan är väldigt vacker. Den växer bl.a. i stora sjok ungefär där Ring III tar slut i Kyrkslätt, på andra sidan västerleden mittemot Ericssons huvudkontor. Därifrån lönar det sig dock inte att ta med en planta till den egna trädgården eftersom de environgerna är fulla av glupska sniglar.

Mitt tredje val är praktröllikan (speciellt sorten Coronation Gold). Jag har alltid tyckt om röllekan som växer på våra ängar och längs vägarna. Coronation Gold har ett namn som heter duga, sällsynt vacker som hon är. Hon är en av många växter som blir vackrare ju fler det finns runtomkring.

Mitt fjärde val är en växt varav det också finns åtminstone en variant i den finländska naturen. Växten heter strävklint.

Och sist men inte minst önskar jag se flera solhattar i trädgården. Vi har några, men vill väldigt gärna se fler. Fler vita för att fylla ut rabatten där den växer från förut, men även röda till den nya rabatten som kommer att växa fram intill stenpartiet.

Och så till favoriter som redan finns i trädgården. Bäst tycker jag om pion, rudbeckia (goldball) och kärleksörterna (sedum).

Tjugondag Knut?

2008-01-06T16:24:00.000+02:00

Knut har namnsdag här i Finland på trettondag jul medan han får vänta till tjugondag jul i Sverige för att få sitt namnsdagskaffe. Nå, det är i varje fall Knut som kör julen ut, fast hemma hos oss var det Elmer och Helmer som tog en liten tjuvstart. Och här är det trettondag som gäller, medan man i Sverige (uppenbarligen för att öka kyrkans inflytande) i något skede ville förlänga julhelgen och flyttade julens slut till tjugondag.

Jag hade i år ett litet förvaringsproblem eftersom kartongen som hyst alla julprydnader gav upp kontraktet. Men jag inledde med att samla alla tomtar, renar, bollar och bockar på matsalsbordet och packade sedan ner dessa i små kartonger som fick plats på piphyllan av ett väggfast skåp i hallen. Nästa gång befrias de ur sina trånga kartonger om elva månader.

English language summary: Christmas has been boxed up. All santas, elves and reindeer get a last taste of freedom (above) before being

PS. Vi har ute på torpet hela helgen och körde hem genom snöyra. Veckoslutet var händelserikt, men lite mer om det senare.

Återblick

2007-12-31T15:00:00.001+02:00

Jaha, nu är det dags att ta en titt på året som gått. Det är oerhört svårt att sammanfatta ett helt år i ett blogginlägg på några stycken. Jag har bläddrat i kalendern och är nu tacksam över att jag antecknat något intryck och diverse uppgifter varje dag vi varit på torpet.

Nu vet jag att vi övernattat 59 gånger och varit på torpet under hela 106 kalenderdagar år 2007. Ja dessvärre har vi inte alla gånger varit där särskilt många timmar, men det räknas eftersom jag har gjort anteckningar i kalendern. Höjdpunkterna har varit många och jag vill lyfta fram några.

Bästa minnet blir nog Sommarfesten med stort S, som vi firade på Magdalenas namnsdag. Med nästan 20 personer bänkade i under lindarna och sommarens i särklass vackraste dag blev tillställningen mycket lyckad. Jag brukar inte hålla hårt på traditioner, men om sommarfesten blir tradition så har jag nog ingenting emot det. Musiken bestod av gamla lp-skivor som spelades på en skivspelare vi hittade på vinden. Nostalgi galore!

Men det behöver inte vara omständligt för att räcka som ingrediens för goda minnen. Bästa måltiden åt vi i maj. Det var första gångerna vi använde trädgårdsgrillen. Grillad inre filé och kokt sparris med lite grynost är ungefär så enkelt som det kan bli. Och samtidigt kolossallt gott.

Lika glada har vi varit över hur väl vi lyckades med stenpartiet som vi anlade på bergsknallen mitt på gården. Vi grävde fram bergsknallen under en massa torrt och tovigt gräs, bar dit en massa fina runda stenar och planterade taklök, levisia och kärleksört. Det blev så bra att vi utvidgar år 2008. Tyvärr har vi en del vitrumpade glufsar som sparkar omkring taklökarna och biter bort topparna på blommor som de egentligen inte bryr sig om.

Men titeln för mesta frustationsmoment går ej till de hungriga hjortarna utan till pumpstrulet i maj och juni. Eller är det kanske den enorma björken som bestämde sig för att ge efter för förra vinterns stormvindar och dra med sig fyra-fem andra träd som tar hem priset? Jag hade åtminstone klarat mig bra utan det extra arbete som vi fick på grund av den fallna björken. Ja, man vill inte ens medge att det
fortfarande ligger några stubbar på 100+ cm i diameter och väntar på att åtgärdas. Jag misstänker att dom sega jävlarna kommer att rullas in under någon buske och tjäna som habitat för glupska mikro-organismer.

Som nybliven torpägare var jag för ett år sen full av idéer och tankar om hur jag till våren skulle göra det ena och det andra. Årets stora villfarelse har varit att "det blir färdigt på en vecka". Så gott som alla projekt tar mer blod, svett och tårar i anspråk än man kanske kunde tro. Ja, eller åtminstone tid. Ett typiskt exempel är röjandet och städandet av vinden. Jag hade tänkt att det skulle bli klart på några veckoslut, men det har tagit ett helt år och är inte riktigt klart ännu.

Nåväl, vi får skatta oss lyckliga över att ingenting håller på att rasa in, brista, falla eller braka. Dessutom har våra prioriteringar nog ändrat en aning under det år som gått. Av det vi ville göra för ett år sen men fortfarande är ogjort är det inte mycket som verkar angeläget längre, vilket får mig att hålla med rådet för nya husägare att inte göra mer än nödvändigt det första året man bor i sitt nygamla hus.

Det är alltså med stora förväntningar vi ser framemot torpåret 2008. Inte minst för att vi är nyfikna att se de 1000+ blomlökar spränga sig genom gräsmattan i vår och slå ut i blom. All den tid som vi har vistats på torpet har känts fin och speciell, värdefull. Vi lever ganska anspråkslöst på torpet, men upplever ändå tillvaron som lyxig. Jag medger att jag ibland har känt ett visst behov att åka in till stan och vara mera social, men varje gång överraskas jag av hur snart jag längtar tillbaks till torpet. Det är en längtan jag välkomnar, den känns bra. Här ser du en bråkdel av lökarna som planterades i höstas.

Jag lovade mig själv att jag skulle skriva den här bloggen i ett år. Det har jag nu gjort. Jag tror att jag fortsätter tillsvidare, inte minst för att jag gläder mig över den positiva feedback jag har fått av mina läsare. Tack för den, jag önskar dig vind under vingarna för år 2008!

Julkalorierna är borta

2007-12-29T15:53:00.000+02:00

Mannen vi anlitar för att fälla träd var i augusti på torpet och inspekterade trädbäståndet mellan trädgården och åkern. Vi kom då preliminärt överens om att under hösten fälla en del träd.

Det blev av först den 21 december. Det var med spänning vi anlände till torpet i onsdags för att inleda vår julledighet. Jag hade tänkt ligga och mysa framför den öppna spisen med en bok, men då jag såg gården visste jag att det inte skulle bli av. Åtminstone i den utsträckning jag kanske hade hoppats.

I tre dagar försökte vi reda upp detta:

Mycket har vi åstadkommit, men det ser dessvärre ut som om vi knappt hade börjat. Å andra sidan var det lite svårt att börja resa högar med björkris mitt på gården eftersom skogshuggaren kommer igen nästa vecka. Först då allt som ska fällas ligger på marken kan man avgöra var man kan tänka sig att tända ett bål på björkris. Min gissning är att gården är städad innan påsk. Ja, och förutom ett häftigt bål så kommer stockarna att säljas och en del av de grövre grenarna att sågas upp till ved. Det bästa är att vi tack vare ansträngningen förbrände en stor del av de kalorier vi ätit i julhelgen.

Summary in English: We had looked forward to lounging in front of the fireplace all Christmas. Instead we ended up working off the holiday calories in the yard. Our tree person has felled about 20 birches in our yard, and our job was to clear away the branches. I predict we will done by Easter.

Glad jul!

2007-12-25T21:29:00.000+02:00

Vi är mitt uppe i julfirandet. Det hela har gått lugnt till. På julafton sov jag och låg och läste hela förmiddagen. På eftermiddagen tog vi en långpromenad bl.a. i rhododendronparken i Norra Haga samt i Lilla hoplax. Jag gick till kyrkan medan min sambo stannade hemma och gjorde i ordning julmiddagen. Efter middagen lät vi maten smälta under en timmes tupplur, varefter jultomtens medhavda presenter öppnades och inspekterades.

Den riktiga och mesta julen för oss båda är nog avfärden till Torpet imorgon bitti och vistelsen där.

Samtidigt ska jag börja författa en kort årsberättelse om livet på Torpet. Men det här som en teaser för alla er som vid det här laget måste tro att jag har försvunnit. Alltså, coming up soon: Årsberättelse och sammanfattning av livet på Torpet år 2007.

Och om jag hinner så blir det kanske lite av en verksamhetsplan för 2008 också.

Njut av helgen!

Julens under

2007-12-19T13:24:00.000+02:00

I över ett år har en arkitektbyrå fungerat längs den gata jag promenerar till jobbet. Inredningen i byrån med fönster mot gatan går helt i vitt. På väggen hänger till och med ett stort fotokonstverk av ett sovrum helt i vitt. Uppenbarligen uppmuntrar arbetsmiljön till en viss klädkod för arkitekterna. Jag har nämligen lagt märke till att alla på just den byrån klär sig helt och hållet i vitt och svart.

I morse blev jag dock vittne till julens under. En lång och smärt arkitekt satt och arbetade vid sitt bord som vanligt. Ja nästan som vanligt, för han bar en RÖD tröja. Helt utan hämningar och till synes obekymrad satt han där i sin knallröda tröja. Jag applåderar hans modiga beslut, men hoppas att hans kolleger inte fryser ut honom ur den svartvita gemenskapen som hittills har varit norm på byrån.

En glad jul till den okände arkitekten!

Size matters

2007-12-02T17:42:00.000+02:00

Den kyrkliga samfälligheten i Åbo och St. Karins utmanar sina kolleger i rikets huvudstad till en pisstävling. Istället för pisshål i snön är det julgranens storlek som avgör. Den finskspråkiga församlingsinformatören i Åbo skröt tidigare i veckan i en av dagstidningarna om hur granen framför Åbo domkyrka är större än den som står på Senatstorget i Helsingfors. Skadeglädjen i informatörens kommentarer lyser lika klart som ljustornet ovanför Stockmanns varuhus.

Vad kan man annat säga än att, size matters! Åtminstone för församlingsbor i den forna huvudstaden. Även om jag som lekman inte alltid förstår hur man tänker inom kyrkan är den här pisstävlingen säkert just den hippa och människonära verksamhet som kyrkan ska syssla med för att vara attraktiv för vårt sekulariserade och hedniska folk.

Allt folk kommer utan tvekan att vallfärda till skvären utanför Åbo domkyrka för att ta del av julens under.

Lanttu...mitä se on?

2007-11-24T15:40:00.000+02:00

Vi brukar ganska ofta ha med oss en soppa eller något annat som är lätt att värma upp då vi åker till torpet så här års. Tidigare i eftermiddags gick jag till den lokala K-affären för att köpa ingredienser till en siskonkorvssoppa.

Väl inne i affären och framme vid grönsaksdisken hittade jag ingen kålrot. På plats fanns tre tonåringar som var i full färd med att fylla hyllorna. Följande dialog utspelade sig:

Jag: Hej, var hittar jag kålrot?

Biträde nr 1: Öh… här!

Jag: Det där är visst palsternakka.

Biträde nr 1: Aj, hur är det med den här…?

Jag: Det där är fänkol. Nej, det där är inte kålrot heller, det är är… kålrabbi. (jag tvekar en sekund, men det är mest för att jag inte visste vad rotfrukten biträdet sträckte sig efter heter på finska)

Biträde nr 1: Då vet jag int…

Biträde nr 2: Det ska nog finnas…

Det slutar med att biträde nr 2 hittar den mystiska rotfrukten. Alla behöver kanske inte veta hur en exotisk karambola ser ut, eller se skillnad på citrongräs och vårlök… Men kålrot! Hur kan man inte veta hur kålrot ser ut? Jag förstår inte. Jag börjar tro att den gångna veckans nyhetsrapporter om en ökad försäljning av färdigmat stämmer. Men jag vill inte tro att det är så bedrövligt att man ej vet hur en av våra vanligaste rotfrukter ser ut. En rotfrukt som på våra bredgrader är åtminstone 200 år äldre än potatisen.

Håller jag på att bli en gammal gnällspik?

Summary in English: I just wrote a badly camouflaged diatribe about today's youth. This, after having been appalled by the teenage grocery store clerk who had no idea what a turnip (a.k.a. rutabaga, Brassica napus subsp. napobrassica in Latin) looks like.

Så här börjar det...

2007-11-14T20:44:00.000+02:00

Hela förra veckan var alldeles kolossalt dyster. Mitt i allt mörker och ösregn gick jag och fick ryggskott. Att sitta hemma i två vardagar utan att kunna göra något alls är allt annat än kul. Först på söndagen var jag i så gott skick att jag vågade åka ut till torpet. Där var allting dyblött, men luften var frisk.

Jag använde tiden till att binda en krans av granbarr. Barren kommer från små ädelgranar som fått för sig att slå rot lite varstans. De har fått stå kvar på nåder, egentligen bestämde jag redan i somras att grankvistarna skulle få klä mina julkransar.

Och lite jul i stugan blev det med en halmhimmel i taket ovanför matbordet. Fast den har jag nu ingen bild på. Däremot har jag en bild på de vackra stilleben som vår gäst åstadkom på noll tid. Men det kanske inte är att undra då konstnären har erfarenhet av att plantera arrangemang för en blomsterhandel inför julruschen.

Jag vet, det är på tok för tidigt för julstök, men vi kommer inte att åka ut till torpet alltför många gånger före jul. Det gäller med andra ord att passa på. Dessutom håller jag nog på att få fnatt eftersom jag i år för första gången ser framemot julförberedelserna. Är det ett tecken på att jag närmar mig nån medelålderskris? Eller är det ett tecken på att jag har kommit på det för mig världens bästa knep att undvika julstress? Kanske bådadera.

Men det är just så här det börjar. Lite oskyldigt. Man har helt vettiga och giltiga förklaringar för nödvändigheten att åstadkomma något lite julaktigt i november. Och om några år är julförberedelserna något man i värsta fall inleder redan i september.

Men det det här med att undvika julstress? Mitt knep är att undvika alltför många traditioner, speciellt om det är sådana som väcker dina släktingars förväntningar. typ "men vi har ju alltid firat julen tillsammans och just precis bara på ett visst sätt..."

Ingen vinter utan snö

2007-11-04T19:12:00.000+02:00

Första snön har lagt sig över västra Nyland. På torpet hade vi 7-8 cm blötsnö och det var nästan svårt att ta sig med bil ända fram. Det var bra att jag för en gångs skull hade fäst uppmärksamhet vid väderleksprognoserna och förberett mig genom att i sista stund på fredag eftermiddag byta om till vinterdäck.

Det blev bara en snabbvisit till Torpet det här veckoslutet eftersom jag var på väg för att fira helgen hos en kompis i Hangö. Men eftersom Hangö aldrig fick någon snö så är jag glad över att jag måste åka och vattna blommorna samt hämta grankvistar på torpet. Medan jag sysslade med annat plumsade mina kompisar iväg över den snötäckta gräsmattan för att hämta granris i skogsbrynet.

Snön gör naturen så vacker. Jag hoppas att vi i vinter får mera snö än förra året, då det knappt kom någon snö alls. Första snön föll på Torpet precis samma dag som för ett år sen. I motsats till den här snön var första snön ifjol puderlätt och torr.

Som socker på botten såg jag en hel liten flock med sidensvansar i en hagtornshäck i Hangö då jag var på söndagspromenad. Dom var så intresserade av de frusna bären att jag i lugn och ro och på nära håll kunde studera fåglarna.

Kärlek vid första ögonkastet

2007-10-29T14:42:00.000+02:00

Det är idag precis ett år sedan vi besökte torpet för första gången. Mäklaren som tog oss ut till torpet körde fel och vi hamnade i ett område med flera förfallna hus och gårdar fulla av bråte. Jag kommer ihåg att jag och min sambo utböt menande blickar om de fula omgivningarna. Lättnaden var stor då vi vände om och mäklaren äntligen hittade rätt. (Några gäster körde i somras också fel och vi har nu förstått att färdnavigatorn inte alla gånger är att lita på.)

Torpet ligger avsides, men ändå nära byn. Allt kändes rätt. Jag minns att vi tilltalades av hur lugnt läget var. Personligen imponerades jag av hur välskött, städigt och välordnat allting var på torpet. Trots att huset och snickarboden var fulla av saker såg jag tydligt att var sak hade sin egen plats. Kanske kände jag igen en själsfrände, men jag förstod att jag skulle trivas på torpet.

Det var ingen självklarhet eftersom jag samtidigt höll på att förhandla om köpet av Bergbacka, min fars barndomshem. Den förhandlingen hade kört fast, men jag var inte beredd att ge upp den drömmen förrän jag strövade omkring på gården utanför Torpet. Då insåg jag med en gång att jag inte skulle sakna Bergbacka. Nu i efterhand inser jag att de utdragna och motiga förhandlingarna med släkten innehöll en dold välsig-nelse.

Och så här ett år senare vet jag att vi tog ett utomordentligt bra beslut. Jag undrar om det känns lika för föräldrar vars förstfödda fyller ett år?

Summary in English: It is today exactly one year ago our first visit to the country house. It was love at first sight. I remember how everything felt so right. And that was not a given. After all, I had my heart set on my father's childhood home, but our negotiations to buy it had not been going too well as another relative wanted to buy it as well. Thus, it was an enormous relief to find something to replace that dream with. We know we took the right decision.

Vita brevis

2007-10-23T20:00:00.000+03:00

I trädgården påminns vi varje dag om att livet är här och nu. Det är speciellt perennernas uppgiftatt genom sin konstanta förvandling berätta för oss hur allt redan i morgon kan vara förbi.

Men samtidigt som man så här på hösten med vemod ser på frostbitna perennrester och dödsvärtade fröhus kan man också ana ett löfte i förändringen. Rhododendron har redan nu utvecklat nästa års skott, fast hos oss har hjortarna mumsat i sig skottet.

På sommaren blir man aldrig vemodig på samma sätt trots att det hela tiden är något som dör. Man märker helt enkelt inte förändringen på samma sätt eftersom det hela tiden är något nytt som sticker upp, visar den skönhet knopparna gömmer eller fyller luften med förföriska dofter.

Lotte Möller skriver i sin bok Tankar om Trädgården om vissa av trädgårdens växter som åldras fult och vissnar alldeles oanständigt länge. Hon ger rådet att dessa växter ska förpassas så långt bort från huset som möjligt. Men jag påstår att en blomma i förfall kan vara lika fager att beskåda som en i full prakt. Ett exempel är tulpanen. En tulpan i vas fascinerar mig mest i det skedet de flesta tycker det är dags att slänga den. Men före tulpansäsongen börjar ska vi njuta av amaryllisarnas prakt.

Vintern kan komma

2007-10-21T21:00:00.000+03:00

Aldrig har väl ett veckoslut på landet varit så tillfredsställande som det här. Pumpen är bortkopplad och torpet väntar nu på vinterns ankomst. Det här fotot tog jag i eftermiddags. Järneken bakom huset är nästan det enda trädet som fortfarande har löven kvar.

Både igår och idag har vi bränt kvistar, brädstumpar och gamla störar som legat bakom lidret sen år ett och två. Jag tror att det bor en liten pyroman i varje människa. Åtminstone var våra veckoslutsgäster enormt fascinerade av elden. Själv märker jag att jag i bastukammaren kan stirra in i brasan hur länge som helst. Det är avkopplande att lyssna på en sprakande brasa och se eldtungorna slicka björkveden.

Fast minst lika tillfredsställande är det att bli av med de rishögar som drällt på vår brasplats nere vid bäcken sen våren. Brasan hade brunnit ut och det var lite glöd kvar då vi skulle åka hem. Helst av allt hade jag velat låta den döende brasan värdigt ligga kvar och pyra ifred, men det sitter en liten neurotiker på högra axeln och viskar i mitt öra alla hemska (om än oändligt osannolika) saker som kan hända om man inte häller en massa vatten på brasan före avfärden. Följdaktligen gav jag efter för neurotikern och släckte askan med sputkannan, som jag fyllde och tömde hela åtta gånger. Till sist lade jag ännu iskakan från fågelbadet på den våta askan.

Då vi åkte iväg kändes det som om vi nu inte behöver åka ut till torpet på ett par månader eftersom allt är nu så väl förberett inför vintern. I verkligheten kommer vi att vilja åka ut ren nästa helg, eller senast helgen därpå.

Veckoslutsförväntningar

2007-10-19T15:29:00.000+03:00

Nu börjar det vara dags att ställa i ordning torpet inför vintern. Det är mycket som ska göras och hittills har vi inte velat se sanningen i vitögat. Bl.a. har vi dahliaknölarna fortfarande i jorden. Det kan hända att det är för sent att ta upp dem för övervintring. Men jag hoppas på det bästa.

Vattenförsörjningen kommer också att försvåras då vi kopplar bort pumpen och lyfter in den för vintern. Men samtidigt går vi in mot en lugnare period på torpet. Naturen väntar på vintern och invånarna trälar på helt någon annanstans.

Men före vintern ska ännu ett andra parti på 600 lökar grävas ner. Min sambo hade svårt att stå emot frestelsen då det kom ett erbjudande för ett parti med nästan 80 procents rabatt. Efter att vi fått (måste jag delta??!) dessa nergrävda kommer förväntningarna inför nästa vår att vara enorma.

Bloggaktion för miljön

2007-10-15T16:50:00.000+03:00

I dag firar vi den internationella Blog Action Day då bloggare världen över uppmanas dra sitt strå till stacken för miljön. Var och en gör det på sitt eget vis.

Personligen önskar jag att jag kunde stoppa polarisarna från att smälta bort under tassarna på alla fina isbjörnar, vars existens hotas. Och jag önskar att jag kunde drastiskt minska på belastningen av Östersjön så att vi ska ha ett levande och välmående hav även i framtiden. Ja, det är mycket jag önskar...

Men dom viktigaste valen för och emot miljön sker närmare min egen vardag och verklighet. Det är våra alldagliga val som väger tyngst. Därför har jag tagit fram en hustavla för miljövänliga konsumentval. Den är ingalunda heltäckande, men jag välkomnar nya förslag för att komplettera hustavlan.

Jag lovar att

1. Välja mat som är producerad nära mig. Med andra ord kommer jag att i allt större grad välja inhemska frukter och grönsaker, spannmåls- och köttprodukter. Samtidigt väljer jag bort t.ex. honung från södra Europa, äpplen från Asien, morötter från Mellanöstern. Som stor vän av husmanskost njuter jag av traditionella finska maträtter oftare än jag köper långväga ingredienser till exotiska maträtter. Likaså försöker jag äta mera frukt, grönsaker och rotsaker istället för kött.

2. Återanvända och reparera saker då det går. Jag kommer att tänka efter två gånger innan jag köper något nytt. Det här är viktigt speciellt då man lockas köpa en ny elektronisk grunka som har en förhållandevis kort livslängd. Tänk bara efter på alla onödiga prylar som finns i de flesta hem, som t.ex. brödmaskiner, äggkokare, voffeljärn och diverse motionsapparater.

3. Köpa begagnat. Det här är lätt för mig, för jag har redan länge i hemmet föredragit föremål av god kvalitet med en tidigare ägare. Det är trendigt med retro och loppis, kanske för att det ofta är billigare än att köpa helt nytt. Men att förlänga livslängden på ett föremål är också i bästa fall ett miljövänligt val. Om du är tvungen att köpa nytt är det därför bäst att välja föremål av hög kvalitet.

4. Semestra i hemlandet. En stor miljöbov är flygindustrin. Istället för att åka till Thailand, Mauritius eller Kanarieöarna väljer jag Lappland, torpet i Västra Nyland eller ursköna Åland. Jag vet, det här är ingen uppoffring eftersom jag har gjort det här valet tidigare. Men om du aldrig har semestrat på t.ex. Åland eller i Uleåborg så vet du inte vad du har gått miste om. Jag rekommenderar varmt båda resmålen.

5. Välja miljövänligare presenter. Allt är relativt. Det kan vara svårt att hitta en gåva som inte tär på miljön överhuvudtaget, men det är ej heller poängen. Istället för ett rödvin från Nya Zeeland kan du ge bort en flaska hemgjord svartvinbärssaft. Istället för en sak kan du ge bort av din egen tid. Min brorsdotter har redan i många år fått teaterbiljetter istället för Barbiedockor och cd-skivor. Den gemensamma upplevelsen är ofta lika mycket en gåva till dig själv. Men om du vill ge en riktig present så blir det sällan fel om du väljer något man kan äta, dricka eller bränna. Då kommer presenten med största sannolikhet inte att stå och drälla i något hörn, bortglömd av alla.

6. Aldrig köpa en lövblåsare. Det finns alldeles för många helt onödiga grunkor och produkter som personer med anlag för lättja faller för. Lövblåsare är en sådan. Genom att kratta förbränner du dessutom kalorier istället för fossila bränslen. Hos oss på torpet är det gamla hederliga krattor som gäller.

Nu har mitt blogginlägg handlat ganska lite om just torpet, men det tillåts kanske i miljömedvetenhetens namn. Ikväll ska jag dessutom fortsätta firandet genom att leva som jag lär och gå på teater med en god vän till mig.

Ny skala: härligt - förfärligt

2007-10-07T20:15:00.000+03:00

Efter att i mitt tidigare inlägg ha spytt galla över ölandstok och brudspirea får jag nog överväga att införa en skala. I ena ändan har vi nirvana, fulländad skönhet och underbar perfektion. I andra ändan finns skärselden, sura uppstötningar och fasansfull fulhet. Ölandstoken ligger på fel sida om mitten.

Ännu längre in på fel sida om mitten ligger hungriga hjortar och råddjur som äter precis allting. Här har man försökt välja sånt som inte ska ätas upp med en gång, men se nej! Nu visar dom jäklarna ingen hänsyn. Och det som inte tuggas av grävs upp då de vispande vita rumporna sprätter iväg hit och dit. Igen helt utan hänsyn till amatörträdgårdsmästarens ansträngningar.

Hm, nu får jag det igen att låta som om hela weekenden har varit en enda lång frustration. Så här lugnt och fridfullt var det fredag kväll:

På lördagen hade vi besök av en snickare. Vi diskuterade ett projekt för vilket han uttryckte intresse att ta sig an. Han lovade fundera på någonslags budget för projektet. Det verkar lovande, men jag återkommer till detta senast då jag kan visa före och efter foton. Söndagen var tillfredsställande likaså. Jag fick äntligen inspiration att måla två nattduksbord och en gammal kökspall. Det är fortfarande Allbäcks lineoljefärg som gäller. Här ett lite vardagligare stilleben på samma bord som stillebenet ovan.

Vi har hela tiden vetat att det finns möss i vårt hus. Det har alla små svarta peplor på vinden avslöjat för oss. I natt vaknade jag att det var livlig trafik på musebahn bakom spännpappen i sovrummet. Det var första gången på ett helt år som jag hört mössen. Men det är väl inte så underligt, mössen söker sig inomhus då det blir svalt ute. Med mig hem till stan hade jag i varje fall en stor del av all mat som funnits i skafferiet. Det som blev kvar är instuvat i glasburkar, i mikron och på andra ställen där den är svår att komma åt. Men mössen stör mig inte. Trots det är också dom på fel sida om mitten på min skala härligt - förfärligt. Och det är inte bara för att dom skiter inomhus.

Gränsdragningar

2007-10-02T21:28:00.000+03:00

Vi för en ständig dialog om gränsdragningar i trädgården. Dialogen är en slags kamp mot det oändliga habegär som vi upplever då vi besöker handelsträdgårdar, järnaffärer och plantskolor.

Själv har jag försökt låta bli att säga nej då min sambo köper perennplantor, vårlökar och hela träd som sen ska stuvas in i vår bil. Mer än en gång har jag anlänt till torpet med löven från ett äppel- eller körsbärsträd kittlande i nacken. Men trädgården är stor och mångfalden är välkommen. Trots det finns det vissa växter som är portade från vår trädgård. Dessa kan delas in växter som inte hör hemma i vår natur (t.ex. lupin och kaukasisk jättefloka) och i växter som hör hemma i rabatten utanför ett ämbetshus från 1970-talet (t.ex. brudspirea och ölandstok). Ja, och så vill jag inte ha något som breder ut sig alltför mycket.

Dessutom är vi lyckligtvis ganska långt överens om att det är just träd, buskar och perenner som gör en vacker trädgård. En och annan trädgårdsmöbel tillåts. Likaså stora krukor och gjutjärnsgrytor. Däremot är alla prydnadsföremål i plast och målad metall förbjudna. Det betyder att inga gardentomtar, krusidulliga rabattstaket eller mackapärer som pinglar med vinden är tillåtna.

Och nu är det inte så att jag/vi känner habegär inför trädgårdstomtar i gips. Men jag tror starkt på att man ska bestämma sig för en linje i trädgården och följa den. Eftersom vi har en ganska stor trädgård försöker vi ha stora rabatter med få sorter, men desto fler av just de få sorter vi väljer. För att undvika ett plottrigt intryck. Jag vet inte om vi lyckas varje gång, men vi försöker.

Men vad tycker du? Var går gränsen? Lämna en kommentar och berätta vad du inte vill se i din trädgård!

Änglavakt i höjden

2007-09-30T19:27:00.000+03:00

Det är märkligt hur det vackra och varma höstvädret sätter fart på en. Inspirerad av 46 tranor som vilade upp sig på åkern utanför torpet har jag varit högt över marken hela dagen. Tranorna är alldeles kolossalt försiktiga och medvetna om sin omgivning. Jag smög tystare än Hiawatha, men kom bara så här nära:

Men det var tillräckligt nära för att få mig på gott humör.

På eftermiddagen trängde solen genom molntäcket och det var +19 grader Celsius i skuggan bakom torpet. Och där i värmen trivdes både jag och min egen lilla skyddsängel. För en sån hade jag nog med mig idag.

Jag fick ett infall att klättra upp på taket för att borsta bort mossan som växer på takteglen. Det var förvånansvärt tungt och efter en timme på taket var jag helt slut men bara halvfärdig med det jag börjat. Jag var nästan färdig och stod redan på stegen som står lutad mot taket och borstade bort den lösa mossan från taket. Detta moln av mossmulor for iväg över takkanten och hälften kom med en gång upp tillbaks med en oväntad luftström. Total oberedd som jag var fick jag ögonen fulla av mossa och tappade nästan balansen. Jag håller tyst om det här för min sambo för annars blir jag nog portad från taket.

Som du ser har tegeltaket mossa på norra sidan, men inte på den sidan som vätter mot söder. Antagligen är norrsidan tillräckligt fuktig medan solen gassar mot södra sidan mest hela dagarna och gör livet surt för mossorna som vill slå rot.

Och så här ser mossbeståndet ut på nära håll. Är det nån som vet hur man blir av med mossan? Eller måste man verkligen med jämna mellanrum klättra omkring på taket med en rotborste i handen för att bli kvitt mossorna? Google föreslår att jag dränker mossan i bensaltensid. Det lär ska vara biologiskt nerbrytbart och hålla mossorna borta i fyra år. Jag undrar om det inte låter lite för bra för att vara sant. Är det nån som vet? Berätta!

Ja och då jag var klar med taket klättrade jag upp för en annan stege för att kapa toppen på ett träd. Det var en gammal lind vars grenar kapats helt fel nån gång för länge sen. Grenarna hade följdaktligen murknat och släppt in en massa vatten i stammen. Hela trädet var en fara, men jag fick rådet att kapa kronan och låta 2,5-3 meter av stammen stå kvar. Den är nu ganska ful, men jag ska låta den stå kvar på nåder över nästa sommar. Om den får en buskig och frodig ny krona får den kanske stå kvar ännu längre.

Hurra för pigavdrag

2007-09-19T21:04:00.000+03:00

Just nu känns det skönt med höst och lågsäsong för torpliv. Jag tror att det närmast beror på en lyckad och på många vis tillfredsställande sommarsäsong.

Med 10 månaders perspektiv inser jag att vi med köpet av skogsvaktartorpet inledde ett kanske livslångt kapitel i våra liv. Jag kände mig nog lite osäker inför köpet, men resonerade bort osäkerheten med tanken att vi alltid kunde sälja om det inte funkade. Just det torpet vi fallit för kändes helt rätt, men jag kände mig osäker över att äga och ha ansvar för en fastighet i största allmänhet.

Nu känner jag inte den osäkerheten längre. Visserligen har jag massor att lära mig ännu, men det kommer att gå vägen. Dessutom är det väldigt tillfredsställande att bygga och reparera och inse att tummen inte ligger precis mitt i handen. Även om det känns så ibland.

Dessutom är det inte meningen att vi ska göra allt själv. Om vi ser ett år fram i tiden så kommer vi åtminstone att anlita en snickare för att bygga om vår tambur och en träddoktor som kommer och trimmar några övervuxna träd samt en plåtsmed som tillverkar och installerar "mössor" på skorstenarna. Och för allt detta får vi hushållsavdrag (här i Finland kan man i beskattningen dra av en del av kostnaderna för arbete utfört i hemmet, pigavdrag tror jag det kallas i Sverige).

Över hälften vunnet

2007-09-16T21:46:00.000+03:00

Narcissplanteringstalkot på lördagen var inte någon publiksuccé att tala om. Trots om inbjudan som gått ut i tid (yeah, right!) och lunchlöfte. Vi hade vädergudarna på vår sida och belönades belönades av härligt solsken, medan regnet uppenbarligen stod som spöt i backen här i Helsingfors. Och att plantera 300 lökar var inte riktigt så hemskt som jag hade tänkt att det skulle vara. Nu har vi bara ca 200 tulpanlökar kvar, men de ska inte planteras riktigt ännu.

Min metod var alltså att gräva ett stort hål, placera ut lökarna på botten och fylla igen hålet. Det gäller att hitta rätt plats för dessa hål eftersom det lätt blir fult där man grävt. Jag valde exempelvis att klippa bort rabarberbladen och plantera lökarna i gropar som var åtminstone 50 cm från rabarberplantan. Dessutom grävde jag en 4-5 meter lång och 20 bred grop längst bort i trädgården. Jag återkommer i vår med rapport om narcisshavet i form av en månskära.

PS. Jag har nu fått tag på en snickare som är mer än försiktigt intresserad att ta sig an tamburprojektet.

PS2. Det var mulet och regnigt i natt. Jag var uppe vid halvfyratiden. Det var rent förbluffande hur kompakt mörkret var. Vi har så fin feng-shui på torpet att mörkret inte kändes det minsta otäckt, tvärtom det kändes fridfullt.

Välkommen på talko lördag klockan 12

2007-09-14T14:53:00.000+03:00

Jag kom hem igår från en förhandsvisning av Markku Pölönens nya film Lieksa vid halv 9 tiden och höll på att svimma redan i tamburen. De alliumlökar som gjorde livet surt för både mjölk, kalkonuppskärning och frukosthungriga jag var småpotatis i jämförelse med den ogenomträngliga stanken som slog emot då jag kom hem.

I går anlände nämligen över hälften av de ungefär 470 vårlökar som ska planteras inkommande veckoslut. Och härmed bjuder jag in alla de vänner och bekanta som jag någonsin hjälp att flytta. Jag vet, det är kort varsel, men förbarma er över oss som tack vare min sambos i och för sig bedårande galenskap har ett berg av lökar att gräva ner!

Summary in English: We have almos 500 bulbs waiting to be planted. Please join us on Saturday at noon for a bulb party.

Snickare sökes

2007-09-06T17:17:00.000+03:00

Otålig som jag är irriteras jag av pågående högkonjunkturs följder och sidoeffekter. Trots flera och upprepade försök har vi inte lyckats hitta en snickare för vissa ombyggnader på torpet.

Vi har försökt anlita några snickare/företag som vi känner. Men alla har händerna och orderböckerna fulla av mera luckrativa projekt. Jag har ännu några telefonnummer som jag ska ringa, men den här jakten på yrkesfolk har varit så fylld av oväntade motgångar att jag inte riktigt ännu vågar beställa pärlsponten.

Och eftersom min egen erfarenhet av snickrande begränsar sig till högstadiets pedagogiskt obefintliga undervisning i träslöjd kommer jag inte att göra jobbet själv. Visst har jag byggt en drivbänk för bara en månad sen, både hammare och spik hålls i handen. Men jag kommer ändå att invänta en konjunktursvacka. Och samtidigt söka vidare efter en duktig snickare.

Summary in English: People have lots of money. They use it to hire carpenters. No carpenters are available to take on a job at our country house. I hesitate to do the job myself. The search (for a good carpenter) continues.

Rabatt á la Prinsessan Margareta

2007-09-03T21:09:00.000+03:00

Då semestern tog slut i mitten av augusti skrev jag i ett blogginlägg att tiden som jag fritt förfogade över under sommaren var lyxig. Det fanns alltid något att göra, men det fanns gott om tid och ingenting var akut.

Nu är situationen en annan. Allt som behöver göras känns akut eftersom tiden är begränsad. Det gäller att klippa gräset före det börjar regna, plantera de sista perennplantorna så att de hinner rota sig innan växtsäsongen är över, samt plantera vårlökar innan vintern kommer. Lite samma tempo som i våras alltså. Speciellt som det nu också är sånt som blir ogjort.

Samtidigt som vi sköter om det som finns märker jag att vi har kört i gång en slags strukturomvandling i vår trädgård. För oss handlar det om att eliminera clutter, gruppera om, samt att följa prinsessan Margaretas (gift med Gustav VI Adolf) råd "En god regel, när man skall anordna en rabatt med perenna plantor, är att sätta få sorter, men rikligt af hvar och en. Hvarje sort bör föra effekt genom samverkan. Tag hellre färre sorter, men många utaf hvar och en, och sätt alltid exemplaren tätt tillsammans."

Vi har tre omedgörliga rosenbuskar som broderar gräsmattan full av pyttesmå rosenbuskar. Dessa kommer att få ge vika för en stor rabatt. Och i den rabatten tillåts inget plotter. Det kommer att bli stora fång av vita solhattar, irisar, bolltistel, praktrudbeckia, lötjnantshjärta och kärleksört. Och några runda buxbomsbuskar. Och visst, allt detta får plats utan att det blir plottrigt. Rabatten är redan nu utstakad med pinnar i gräsmattan. Den blir ungefär 20+ kvadrat.

Sådant alltså. Och till slut lite trädgårdstrivia. Prinsessan Margareta har vi att tacka för trädgården vid Sofiero slott i södra Sverige. Slottsparken kan stoltsera med 10000 rhododendronbuskar. Parken finns på listan över platser jag ska se före jag blir gammal och gaggig.

Det luktar spunk och smakar värre

2007-08-30T19:50:00.000+03:00

Vet du vad kungsängslilja, kejsarkrona och allium har gemensamt, förutom att de alla är lökväxter som blommar om våren? Jo, de luktar så illa att både sork och rådjur skyr dem som pesten. Det räcker som argument för min sambo, som igår köpte ett representativt urval av dessa lökar.

Kalkonuppskärningen vid frukostbordet gav mig en aha-upplevelse. Jag har nu en liten avlägsen aning om hur det känns för en liten oskyldig sork som någongång i tidernas begynnelse av misstag huggit sina hungriga tänder i en alliumlök. Och jag är helt säker på att sorkarna lärde sig mycket snabbt att hålla sig borta. Ja faktiskt måste avskyn ha impregnerat sorkens gener redan i miljontals år. Kalkonuppskärningen på mitt Kalasbröd hade nämligen aromen av allium och kejsarkrona. Sambon lovar att lökarna försvinner ur kylen senast imorgon, vilket betyder att jag äter havregrynsgröt till frukost. Utan mjölk.

Årstidsväxlingar

2007-08-27T22:23:00.000+03:00

Jag känner det i luften. Ljuset är annorlunda och solen orkar inte värma på samma sätt som bara för en månad sen. Taklöken som jag planterade då fåglarna ännu sjöng som intensivast har nästan försvunnit under täcket av torra björklöv, som även ligger över gräsmattan. Om morgonen ligger daggen kvar längre än jag vant mig vid och varje kväll tycks dimman krypa fram över hygget österom torpet lite tidigare. Tranorna, som hela sommaren trivts på åkern intill har försvunnit och då vi åkte iväg mot stan i går kväll såg vi flera tranplogar dra söderut. Hösten är snart här.

Det känns lite vemodigt. Men jag älskar årstiderna. Eller kanske ännu mer den ständiga övergången från årstid till nästa. Den sker dessutom ganska gradvis, vilket betyder att en aning sensommar försöker senarelägga sin avfärd. Och vi avnjuter frukterna av sommarens mödor.

Från grönsakslandet fick vi nog ingen stor skörd, men det vi fick var gott. Alltså känner vi oss uppmuntrade att nästa vår bredda på sortimentet. Ja, hela grönsakslandet kommer nog att utvidgas - i år blev det inte av eftersom det var så mycket annat vi måste och ville hinna med. Men jag har faktiskt redan byggt en drivbänk för nästa år, den väntar i vedboden.

Däremot belönar rabatterna oss betydligt rikligare. Vi har jättefina dahlior, tobaksblommor och krassar. Klockrankan som min sambo tagit så väl hand om är den finaste jag någonsin sett. Och inför nästa vår har vi redan 200 narcisslökar som väntar på att planteras.

Samtidigt är jag full av förväntan. Jag ser framemot soliga söndagar med hög himmel i september och oktober då vi krattar oss varma och äter sopplunch. Och att promenera till bastun längs stigen som är upplyst av endast stjärnorna. Och när vi kommer så långt ser jag tillbaka på vår första sommar på torpet och känner mig lycklig. Och ser framemot följande årstid.

Citymyggor

2007-08-15T10:13:00.000+03:00

På hela sommaren har jag inte - vad jag kan komma ihåg - haft ett enda myggbett. Och helt säkert har jag aldrig blivit biten medan jag sov inne i torpet. Annat är det i stan.

Jag räknar till 9 myggbett. Vi sover med sovrumsfönstret stängt och jag misstänker att dessa små hungriga monster når vårt sovrum via badrummet. Vanliga myggbett brukar inte irritera mig, men dess förvandlas på nolltid till stora bölder som alla dessutom kliar alldeles kolossalt mycket.

Utan ett ögonblicks tvekan skulla jag byta dessa tysta i natten attackerande helikoptermyggor mot vanliga hederliga skogsmyggor. Jag menar, visst är det oschysst att mitt i natten smyga sig in i andras sovrum och gå till attack mot inget ont anande skattebetalare. Istället för gerillakrigföring ska myggor högljutt anmäla sin ankomst och helst surra omkring i åtminstone fyra minuter innan de landar och installerar sina giriga sugrör.

Tillbaka till vardagen

2007-08-13T21:41:00.000+03:00

Jag sitter här och begrundar rubriken på mitt förra inlägg, sommaren är här! Visst, den är här, men det känns annorlunda att njuta av den instängd på kontoret. Min semester är med andra ord över och saltgruvans klocka klämtade första gången i morse. Nåja, efter den bästa semestern och kanske den mest tillfredsställande sommartillvaron någonsin var det med lätta steg jag promenerade till jobbet i morse.

Att sommaren var så lyckad bevisar något jag sagt tidigare. Nämligen det att man inte behöver åka till fjärran exotiska stränder eller trekka i Himalayas för att uppleva något speciellt.

Jag har svårt att sammanfatta alla intryck från sommaren (som dessutom fortsätter) i ett enda inlägg. Men en lista över de upplevelser med anknytning till torpet som betytt mycket för mig kan jag alltid åstadkomma. Den kunde se ut så här:

1. Tiden
Att helt och hållet själv förfoga över sin tid är oerhört lyxigt. Flera gånger (dock inte oavbrutet) i sommar upplevde jag att jag hade full kontroll och kunde göra precis vad jag ville med min tid. Min bedömning är att torpet med dess lugna tempo gjorde det här möjligt. Visst, det finns hela tiden hundra och två saker som borde göras, men det uppstår ingen skandal om man låter bli eller skjuter upp det till följande dag.

2. Hemmet
Torpet var ännu i våras bara en fritidsbostad, men nu i sommar har den blivit ett hem. Det som behövdes var tid att vistas på torpet. Den tiden har gett en bättre känsla av hur vi vill ha det, såväl inomhus som utomhus. Även vännerna som gästat oss på torpet gör det till ett hem, exempelvis då vännerna är med och firar viktiga bemärkelsedagar på torpet.

3. Ljuset
Jag märker att jag hela sommaren har fascinerats av hur ljuset lever i rummen och runt huset, hur skuggorna dansar i trädgården och hur solens strålar faller på huset och silas av träden. På grund av tomtens geografi är det bara ett visst ställe som välsignas av den sena kvällssolen. Just på det stället kommer jag att bygga ett lusthus. Eftersom man inte kan få allt på en gång så sitter jag och drömmer om att bygga lusthuset det året jag fyller 40. Med andra ord ryms lusthuset just och just med i den första femårsplanen.

4. Naturens under
Då vi lämnade bud på torpet var vi med min sambo lika övertygade om att torpet var rätt för oss. Då såg jag närmast huset. Men i sommar har en liten trädgårdsmästare och naturväktare spirat i mig. Både till min egen och andras förvåning. Jag har anlagt två rabatter. Båda kommer att utvidgas i nästa år. Trädgården är som vackrast i solnedgången och strax därefter. Men det bästa är att upptäcka nya växter och djur som lever och bor i vår trädgård. Förra veckan upptäckte vi små spindlar som bodde i min blå-vit-gula rabatt. Spindlarna var helvita och hade bosatt sig i rabattens vita blommor. Perfekt kamouflage. Och skogsödlan (som alltså ser ut som en orm, men inte är det) får leva. Den har sin plats i trädgården.

5. Läget
Amerikanska fastighetsmäklare har ett välkänt mantra som lyder Location, Location, Location. Jag tror att vi med tanke på torpets läge gjort ett utmärkt val. I ändan av en byväg har vi inga grannar rakt in på oss och ingen förbitrafik. Intill oss har vi utmärkta svamp och bärskogar och vi är tillräckligt långt borta från tätorter för att skogens djur ska våga bo och leva nära oss (det har i och för sig vissa nackdelar också, men med dem kan vi leva). Dessutom ligger torpet mycket nära olika möjligheter till olika slag av divertissemang såsom Billnäs bruk med sin antikmässa och Byggnadsapotek samt Fiskars med sina sommarutställningar, loppmarknader, restauranger och världens nästbästa kanelbullar (dom bästa serveras på Tölö torg). Avståndet till plagen i Hangö och torget i Ekenäs är överkomligt.

Er som har orkat läsa så här långt belönar jag med en liten bild på torpets "salong". Det här rummet hade de tidigare ägarna som master bedroom, men vi har det som sitthörna och gästrum. Det känns rättare så.

Trots att semestern är slut fortsätter säsongen och vi kommer att vara ute på torpet all ledig tid. Mest blir det väl veckoslut, men även övernattningar mitt i veckan.

Summary in English: This summer proves that one does not have to travel to faraway shores or go trekking in the Himalayas in order to experience something special. The low impact adventures in and around our country house have been extraordinary, in many ways fulfilling and gratifying. I've listed 5 things about the country house (in no particular order) that are important to me.

Sommaren är här!

2007-08-06T07:50:00.000+03:00

Just nu känns det som om jag ännu har en möjlighet att ta igen allt det njutande av sol och värme som hittills i sommar varit svårt. Jag kommer att vara här ute på torpet hela veckan. På programmet finns gäster, lite till ved som ska klabbas (och som aldrig tar slut) samt ett större projekt, som kommer att ha stor betydelse för hur landskapet runt torpet och svår trädgård möts. Men mer om det senare.

Verbet är frusta

2007-08-05T22:41:00.000+03:00

Jag har nu utanför bloggen fått respons på mitt tidigare inlägg. Älgen frustar. Och det lär dom ska göra så här års eftersom dom är brunstiga. Det var med andra ord första och sista gången jag härmar älgens brölande. Jag vill inte har en älg med parningsdriften som intensivast på min gård. Om inte annat så vill jag inte se en av de gropar dom uppenbarligen "gräver" som en del av parningsritualen mitt i min gräsmatta.

Och om jag i mitt senaste inlägg klagar över bristen på myggor och andra småkryp i den ändan av näringskedjan så kompenseras detta med råge av att älgflugorna har kläckts. Hädanefter kommer jag att helt tyst knäppa mina händer och tacka för frånvaron av myggor. Att högt och offentligt himla sig över saken leder bara till att en annan plåga fyller tomrummet.

Luckor i näringskedjan?

2007-08-03T19:22:00.000+03:00

Jag var ute på gården någon gång vid elvatiden och dröjde kvar en lång stund för att njuta av den varma tysta natten. Det var en hel del fladdermöss i luften, men annars var det tyst och stilla. På avstånd hördes en älg grymta (eller gläfsa, skälla, vet inte riktigt vilket verb jag ska använda) och jag började härma ljudet. Turvis grymtade vi i natten och varje gång älgen gjorde det kom den närmare. Till slut var den någonstans bland slyet i gläntan österom torpet. Då beslöt jag att inte svara längre för jag tyckte att den var tillräckligt nära.

Då jag vände mig om och började gå mot huset insåg jag att någon annan än älgen trodde sig ha hört en annan älg. En hjort skuttade nämligen lika snabbt till skogs som mitt hjärta tog ett skutt upp i halsgropen. Jag hade inte väntat mig att någon skulle smyga upp bakom mig som hjorten gjort och hjorten hade tydligen inte fäst stor uppmärksamhet vid det ofarliga ljud som den hör i skogen varje kväll.

Nåja, min adrenalinkick gick över så småningom. Och jag misstänker att den hjorten i fortsättningen förhåller sig misstänksamt till älggrymtar.

Väl inne slog det mig att vi inte har haft en enda mygga på torpet på flera veckor. Det känns otroligt att inga myggor pinade mig trots att jag stod helt stilla på gården i åtminstone en kvart. Och inte var det mitt grymtande som skrämde bort myggorna, utan jag tror att dom helt enkelt inte har kläckts. Trots att sommaren har varit blöt. Och nu när jag tänker efter så har vi inte haft några myggor i bastun heller - i motsats till försommaren då vi fick hålla dörren stängd hela tiden.

Egentligen saknar jag väl inte myggorna, men jag undrar vad våra fladdermöss ska leva på. Och hur går det för alla fåglar och andra djur som högre upp i näringskedjan räknar med sin dagliga mygga? Apropås näringskedjan så hörde jag att alla humlor och bin har dött i någon sjukdom. Äter fåglar humlor och bin? Jag har inget svar på dessa frågor, men jag kommer att denna helg utnyttja tillfället och njuta av den varma augustinatten, betrakta fladdermössen som far fram över huvudet och kanske fortsätta min dialog med den grymtande älgen.

Till skogs, gott folk!

2007-07-30T20:03:00.000+03:00

Jag hoppas att min uppmaning tas på allvar. Det lönar sig. Min gissning är att vi är ganska många som hade sett solen lite oftare den här sommaren. Lyckligtvis för det fuktiga vädret med sig mycket gott också. Jag älskar kantareller. Dom lyser som små solar mot mig då jag stöter på dem i skogen. Det här är söndagens skörd.

Och det här hittade jag i morse.

Jag tajmade min skogsvandring och mellan klockan 9:07 och 9:37 hittade jag så här många kantareller - klockan började ticka då jag lämnade gräsmattan och slutade då jag åter klev in där gräsklipparen far fram med jämna mellanrum. Dom flesta kantarellerna hittade jag dessutom mindre än 250 meter från torpet. Det räckte bra till en svampsås för fyra vid lunchen idag. I skogen observerade jag också ett helt bestånd med "champinjoner" lika lila som blåbärsmjölk. Jag önskar jag hade haft en kamera och kunnat skicka fotot till naturväktarna.

Nu vet jag inte hur länge kantarellsäsongen varar, men så mycket kan jag om svampar att jag är helt säker på att vi kommer att få massor av trattkantareller i höst. Och i glad väntan på dessa kan vi plocka lingon. Jag tippar nämligen att vi åtminstone i environgerna runt vårt torp kommer att få en storskörd.

Så jag upprepar min uppmaning: Gå ut i skogen och ta för er av sommarens delikatesser. Och njut!

PS. Min bror påminde mig om att jag visst har simmat i en älv tidigare, nämligen i Kymmene älv nån gång som barn. Själv minns jag bara mörkt strömmande vatten och tvivlar på att jag skulle ha simmat.

Inspiration Uleåborg

2007-07-28T21:54:00.001+03:00

Resor hör till sommaren. För oss är varken exotiska stränder eller hippa metropoler något självändamål. Den gångna veckans resmål Uleåborg ter sig i mångas ögon säkert småtråkigt. Uleåborg är kanske inte världens trendigaste resmål, men säkert en av Finlands trevligaste städer.

Vad finns då att se och göra och uppleva i 400+ åriga Uleåborg? Jag listar här fem favoriter.
1. Stadsbiblioteket - ett bibliotek att trivas i, just så bra som många helsingforsare drömmer om. I närheten av biblioteket finns dessutom stans urtrevliga torg, saluhall och små sjöbodar med allhanda hantverkare.
2. Galleria Harmaja - ett av Finlands bästa konstgallerier. http://www.galleriaharmaja.fi/
3. Strandparken Hupisaaret vid Ule älv. Hupisaaret är en av de mångsidigaste och vackraste parkerna i Finland. Parken är egentligen flera små öar i deltat av Ule älv med ett eget mikroklimat. Där finns allt från välmanikyrerade planteringar och en liten vinterträdgård till lundaktig växtlighet omgiven av ivrigt porlande bäckar. I parken kan man se den ytterst ovanliga rödlövade björken. Den har kommit till genom ett genfel i naturen, men efter att den upptäcktes har en komersiell variant tagits fram av universitetsträdgården i Uleåborg - som också är värt ett besök.
4. Ule älv är i sig en sevärdhet. Jag älskar omgivningen runt kraftverket Merikoski och den konstgjorda ön Koskikeskus med sin stadsplan av Alvar Aalto. Älven har ett otroligt stort rekreationsvärde för uleåborgarna. Själv simmade jag nu för första gången i mitt liv i en av Finlands stora älvar. Men före det plåtades dessa somriga bilder på bryggan för mattvättare intill simstranden.

Och sist, men inte minst:
5. Naturen. Naturen upp i norra österbotten är speciell. Den blå himmeln är intensiv, skogarna är stora och havet nära. På några dagar såg vi fler olika fjärilar än vi sett på hela sommaren här i södra Finland. Det kanske är säkert en tillfällighet, men ändå. De här 2 bilderna togs ett stycke upp längs älven från centrum av staden.

Men alla äventyr tar slut nån gång. Vi är nu på väg ut till torpet för att ta itu med gräset som växt sig långt efter en vecka av fukt och värme. På vägen hem skisserade jag upp ett storprojekt som kan inledas kanske redan i höst, men mer om det senare.

Trädgårdsfest

2007-07-23T22:34:00.000+03:00

Sommarens vackraste dag och en prunkande trädgård var som kuliss för en trädgårdsfest nästan perfekt. Samtidigt var det lätt att konstatera att torpet är till sin fördel med 15 nära vänner bänkade runt matbordet under linden.

Jag har varit upprymd av sommarens härlighet i en hel vecka nu. Fåglarna som i våras höll konsert i skogen har tystnat, kanske för att ge en mera framträdande roll för allt som blommar. Buketten ovan är gjord på vilda blommor som växer i dikesrenarna och ängarna nära torpet. I vår egen trädgård blommar malvan och studentnejlikan som vackrast just nu, men jag nämns inte plocka dem. Också dahliorna är som finast just nu och även om den tål att plockas låter jag den hellre sitta kvar på sin kvist i rabatten.

Med sommarfirande och semester i zenit känns det en aning vemodigt att observera och tolka tecken på årstidernas ständiga växlingar. Mörkare kvällar, säden som mognar på fältet utanför torpet, daggen som dröjer kvar i gräset lite längre varje morgon och kantarellerna som haft huvudrollen redan vid två måltider skvallrar om hur vi går mot en ny årstid.

Samtidigt som jag firar den bästa sommaren någonsin känner jag mig ödmjuk då jag räknar alla välsignelser som mig har unnats.

Ankeborgs filialbibliotek

2007-07-16T00:57:00.000+03:00

Jag har nu kommit så lång med mitt evighetsprojekt på vinden att jag äntligen har organiserat all lektyr med anknytning till Ankeborg i skåp och lådor.

Dottern till de förra ägarna av torpet prenumererade uppenbarligen på Aku Ankka under hela 1970-talet. Dessutom fick hon Kalle Anka under ett helt år (1972) - årgången finns bevarad hos oss på vinden med alla Akuankkor.

Redan då vi för första gången besökte torpet med mäklaren som sålde det upptäckte vi Disney-skatten. Men det var egentligen först igår som jag hann ta itu med litteraturen som staplats längs en vägg. Stapeln innehöll det du ser på fotot ovan. Böckerna ligger i buntar på 2-3 och finns i två lådor. Dessutom fyller Aku Ankkorna ett helt skåp.

Vi har med andra ord något att se framemot om sommaren fortsätter lika regnig som hittills.

Tvättmaskinen gav upp kontraktet

2007-07-12T00:31:00.000+03:00

Vi är hemma i stan för ett par dar just nu för att sköta olika ärenden, varav ett är att tvätta kläder. För det mesta tvättar jag då jag/vi hinner. Men då jag för en gångs skull behöver få något tvättat inom utsatt tid så börjar maskinen strula. Typiskt.

Nåja, min tvättmaskin har jag haft snart i 10 år, jag köpte den på Markan talo i Vanda då jag återvände till Finland efter studierna i USA. Hushållsmaskiner förväntas säkert inte leva mycket längre än 10 år nuförtiden, eller hur. Annat är det på Kuba där man fortfarande använder kylskåp som importerades från Amerika före Castro kom till makten. Jag tror att vi åker iväg och shoppar vitvaror imorgon för jag har förstått att det är jobbigt att försöka få något reparerat.

Hur är det, visst kan man nuförtiden pracka den gamla maskinen på affären som säljer den nya? Jag hoppas det eftersom jag inte tål att se gamla hushållsmaskiner som blir kvar och dräller i nåt förråd.

Grävling med hemmorojder?

2007-07-10T15:15:00.000+03:00

Jag har ytterst sällan svårt att trivas med tillvaron. För det mesta trivs jag utmärkt. Det betyder kanske att jag i praktiken har lätt för att anpassa mig. Men det finns undantag.

Ett undantag är många på varandra följande regniga dagar på landet. Om jag sitter länge instängd på torpet medan monsunen härjar på utanför får jag fnatt.

Kanske har jag ADHD, men det är bara så länge jag orkar sitta och stirra i brasan, läsa Homan-deckare och upptäcka nya prylar på vinden.

Det värsta är att monsunen sköljer över Nyland nästan jämt, men ändå ojämnt och oregelbundet. I Indien förstår monsunen ändå att infinna sig vid samma tidpunkt på dagen och räcka sådär ganska förutsägbart länge. Annat är det på den nyländska landsbygden där träden igårkväll dröp av pyttsemå vattendroppar. Ja, hela naturen var mättad av vatten. Och mitt arbete på gården är ogjort.

Men för att det här inte ska bli en alltför hopplös diatrib så kan jag rapportera säsongens första skörd av kantareller. Det fanns just tillräckligt för att räcka till en svampsås för två. Men vi lät kantarellerna växa, till helgen har vi en större skörd att vänta.

Om nu inte nån hungrig ännu en gång farit fram och tuggat i sig vår skörd. För så har det gått med krusbären. Nån liten jäkel har ätit varje litet omoget och surt krusbär. Hoppas han får magont och hemmorojder. Det värsta är nu inte att han (jag tror det är en grävlingsgubbe) äter upp våra krusbär, utan att han har mage att göra så utan att visa sig för oss. De tidigare ägarna påstod att man ofta ser honom i skymningen, men jag har många kvällar bänkat mig så att jag ska få syn på honom. Och då jag vaknar om natten brukar jag smyga fram till fönstret och kika ut. Men han kommer och går och förblir osynlig. Frustrerande.

Jag sitter och funderar på att ringa till naturväktarna. I hela mitt liv har jag trott att tranorna föredrar att leva vid vattendrag och insjöar. Vid torpet har vi ett par som spatserar i byns åkrar mest hela dagarna. Igår hörde jag transkrik bakom bastun och smög mig dit för att se om jag skulle få ett foto. Det fick jag inte (mest på grund av avståndet och kamerans tekniska begränsningar), men jag stod länge och tittade på tranorna som spankulerade fram och tillbaka på en liten bergsknall mitt i den kalhuggna gläntan. Och med jämna mellanrum skrek dom till.

"That stone area"

2007-07-04T17:43:00.000+03:00

Jag fick ett mejl häromdan där en amerikasläkting frågar vad jag egentligen sysslar med i "that stone area". Stenpartiet, som jag alltså har skrivit om några gånger tidigare, har den här veckan tagit form. Det har varit en het sommarvecka att syssla med rabattanläggning, men med blod (som för det mesta hamnat i magarna på ilskna bromsar), svett och tårna djupt i sanden har jag kommit ganska långt. Nu får jag pusta ut och hoppas att stenpartiväxterna rotar sig. Jag har blandat ner mull i den sandiga jorden för att den ska hålla lite fukt. Faktiskt är det jorden mycket sandigare än den ser ut på bilderna. (Anyway, stenparti is the same as a rock garden)

Och ett foto till

Och ännu ett

Vi var på besök hos en god vän i Hangö igår. Han hade minimerat arbetet med att klippa, rensa och peta bort ogräs genom att på ett större område lägga ner kullerstenar. Det var jättefint. Nu är jag inspirerad och har bestämt att några väldigt torra områden invid husväggen ska få likadan stenläggning. Det blir ett himla jobb. Och det blir knappast av i sommar. Men om nån kommer på visit så välkomnas vackert rundade stenar. Dessa kommer att läggas på hög tills vi kommer igång med kullerstenläggningen. Eventuellt hittar vi också en plats för den i stenpartiet.

Dessutom är sommaren så kort att jag måste komma ihåg att stanna upp och njuta av den! Gör du likadant!

Stora och små djur

2007-07-04T17:30:00.001+03:00

Tisdagen kändes nästan speciell, så många olika djur bongade vi den dagen. Först såg vi två stora tranor i rypsåkern, som flög iväg över vägen ett tiotal meter ifrån oss. Sen var det en hjort, en älg, en katt och då vi kom från bastun såg vi ett litet lurvigt djur som vi tror var en mårdhund. Här syns älgen, i gläntan ca 100 plus meter från vårt sovrumsfönster. (Här bör jag påpeka att gläntan ej längre är på vår tomt, för om den var hade vi röjt lite bättre...)

Dessutom ids jag inte ens nämna alla otalig småkryp som kryllar omkring på gården. Redan den här blomman står lunchvärd för tre olika på en gång:

Bilder berättar

2007-06-29T19:44:00.000+03:00

Då semestern började lämnade jag communicatorn på hyllan, avbröt prenumerationen på husis och bestämde att jag inte ska sitta framför tv:n eller datorn mer än nödvändigt. Det betyder också att jag inte kommer att uppdatera min blogg varje dag trots att jag nu har mera tid. Därför blir det två inlägg samma dag.

Blomsterprakten från våra jättevallmon upplevde vi aldrig eftersom vi inte förstod att vattna dem. Däremot blommar den här pionen som vackrast just nu. Det är roligt att sitta och stirra på alla myror som huserar mellan kronbladen.

Men jag har faktiskt gjort annat också än suttit och följt med myrorna. Med mera tid att förfoga fritt över kände jag hur inspirationen sköljde över mig i måndags och tog itu med att bygga ett stenparti. På tomten har vi egentligen bara en riktigt liten bergsknall, som rymmer endast en begränsad mängd taklök. Därför började jag gräva bort jorden som med åren täckt in bergsknallen. Det ska bli mera taklök, kärleksört invid gräsmattan och kanske nån torrtålig nejlika. Det som jag nu ska försöka vaska fram är några vackra och riktigt stora stenar. Är det nån som vet var man får tag på såna?

Det är tungt att röja gräsmatta och anlägga rabatter. Därför är det min rygg som har varit mest tacksam över det regniga vädret den här veckan. Just nu dryper trädgården av vatten.

Här syns trädgården från trappan:

Och om regnet fortsätter så kommer jag att börja renovera det här skåpet, som en gång stått i min farmors kök. Jag kommer ihåg hur jag en gång inte nådde upp till hyllan och något godis som min famo hade ställt utan räckhåll från en liten gottgris.

Jag skulle bara...

2007-06-29T18:21:00.000+03:00

Om du är trädgårdsmänniska kan du relatera till följande: man går ut i trädgården för att vattna en nyplanterad perenn och fem timmar senare är man fortfarande ute i trädgården och arbetar för fullt. Det som börjar med "jag skulle bara..." fortsätter med att man vänder komposten, krattar gången, flyttar en buske till en mera fördelaktig plats, kapar några grenar från björken mitt på gården och klipper meterhögt gräs som skymmer irisarna nere vid bäcken...

I en trädgårdsbok som jag har kallas det här flow. Eller flyt på svenska.

Min semester började för en vecka sen och jag har varit ute i trädgården sen dess. Då det regnade gick jag omkring och klippte av lupinernas fröhus så att dom inte självsår. Det kan hända att det är dött försök, men jag ser gärna att dom inte erövrar mer rum i trädgården än dom redan har.

Men tillbaka till flow. Jag är helt säker på att det sker en fysiologisk och mätbar förändring i hjärnan då man kommer ut i trädgården och sticker fingrarna i jorden. Det är beroendeframkallande. Man kan inte slita sig från trädgårdsgörat, utan fortsätter att rensa, ansa och plocka kronblad trots att ryggen har protesterat redan länge. Personligen tycker jag den här årstiden bäst om ljuset i trädgården mellan klockan 19 och 22.

Och vet du vad som är det absolut bästa med fenomenet flow? Jo, det att man kan hålla på precis hur länge som helst för med en trädgård på över en hektar tar görat aldrig slut. Härligt!